Styrs du av en låg självkänsla?

"Hej, jag heter Marta"

Redan den första sekunden när jag sträcker fram handen och hälsar skickar jag ett komplext meddelande till den andre om vem jag är och om min självbild, som den andre uppfattar intuitivt och ögonblickligt. Vilken attityd jag har, min kroppshållning och mitt handslag, hur jag ler, om jag tittar den andre i ögonen, hur jag är klädd - allt detta skickar signaler om min självkänsla och om mig själv.

Ur boken Ditt inre centrum, Marta Cullberg Weston 2005

Att ha en god självkänsla är inte alla förunnat, dvs. en känsla av att jag duger som jag är och att jag är nöjd med mig själv samt har positiva tankar som vägleder mig i olika situationer. Gör jag ett jobb så tänker jag kanske att det här gör jag så gott jag kan och accepterar att jag kanske inte alltid måste göra det på kortast möjliga tid eller så perfekt som möjligt. Jag har inte orimliga krav på mig själv att jag måste göra jobbet bättre än någon annan. Jag får inte ångest eller blir orolig för att träffa nya människor, göra nya saker, eller tala inför en större grupp.

Många människor är inte utrustade med en god självkänsla. Upplevelser i barndom och/eller kriser eller påfrestande situationer längre fram i livet har istället bidragit till att ge dem en låg självkänsla. Även hårda och ouppnåeliga krav från föräldrar och syskon eller mobbning från exempelvis arbetskamrater eller andra bekanta kan bidra negativt.

"Jag duger inte", "Jag är värdelös", "Jag gör aldrig någonting bra" är typiska tankar för en person med låg självkänsla.

Att förlora sitt jobb är för de allra flesta en mycket påfrestande upplevelse med försämrad ekonomi och förändrad social status som typiska kännetecken. Även den starkaste kan räkna med att självkänslan får sig en törn, särskilt om perioden utan arbete blir lång. Är du en person med sargad självkänsla sedan tidigare blir påfrestningarna extra stora. Du söker jobb på jobb och du får alltid samma negativa besked och till slut så kanske du lägger all skuld på dig själv. "Jag duger inte längre", "Ingen vill anställa mig", "Det är inte lönt att söka några jobb längre, mig vill ändå ingen ha".

Läget blir knappast bättre av att omgivningens inställning till arbetslöshet och till arbetslösa inte alltid är av det positiva slaget. Vi vet att politiker gärna ger de arbetslösa skulden för sin situation. Hur ska man annars tolka de försämringar man genomfört inom arbetslöshetsförsäkringen? "Sänker vi ersättningsnivåerna samtidigt som vi sänker inkomstskatten för de som arbetar, kommer arbetslösa att lockas till att ta ett arbete". "Arbetslösa ska befrias från sitt bidragsberoende". Som om jämförelse görs med debatten om hur man ska bryta drogberoende? Kommer vi någonsin att få läsa om att anställda är löneberoende? Tror inte det. Myndigheter som reglerar den så kallade arbetsmarknadsservicen förbättrar inte alltid läget för arbetslösa och deras självkänsla. Med regelverk som är fyrkantiga och omyndigförklarande är det snarare så att arbetslösa trycks ned i skoskaften än att de uppmuntras till positiv energi.

Extra svår blir situationen om du lägger på dig skuld för att du blivit uppsagd. "Jag jobbade inte tillräckligt", "Jag var inte tillräckligt social i arbetsgruppen och de andra tyckte därför jag var konstig", kanske inte helt ovanliga funderingar efter en uppsägning.

Alla människor behöver uppmuntrande ord i sin vardag och med jämna intervaller. Har du som person en väldigt låg självkänsla är du själv en väldigt hård domare mot dig själv. Det är inte precis berömmande ordalag du använder när du tänker om och talar till dig själv och du har då även svårt att ta emot beröm från vänner och bekanta. "Det där gjorde du bra" vänder du kanske till "Det var väl inget, det skulle de flesta jag känner göra mycket bättre", "Säger han det där för att trösta mig eller kanske för att ställa sig in?, nä det där bryr jag mig inte om".

Frågorna är: Hur ska man kunna bibehålla en hyfsad nivå av självkänsla när högen av negativa besked från arbetsgivare växer och när perioden som du gått utan jobb bara blir längre och längre? Hur ska man orka hålla energin uppe och känna glädje i sitt fortsatta jobbsökande?

Detta är en mycket viktig fråga att fundera på och ett spörsmål som politiker och ansvariga tjänstemän inom arbetsmarknadsservicen borde upphålla sig vid och inte bara vifta bort som ovidkommande. Låg självkänsla tror jag är en förklarande faktor om man ska förstå problematiken med att komma tillbaka på arbetsmarknaden under en lång period av arbetslöshet.

Många som varit långtidsarbetslösa kan sannolikt vittna om perioder av apati och leda och jag tror att detta vid sidan av frånvaron av jobb bottnar i försämrad självkänsla. "Jag kan ingenting längre och mina yrkeskunskaper är sedan länge inaktuella. Jag duger inte till någonting längre. Ingen vill anställa mig. Jag är värdelös". När en person befinner sig i en sådan svacka är det inte helt lätt att hålla hög energi i jobbsökandet. Då har han eller hon sannolikt fullt upp med att komma upp på morgonen och ta sig igenom den trista vardagen.

Har jag som långtidsarbetslös kraft till att med jämna intervaller berömma mig själv och tänka positiva tankar? Vad ser jag i spegeln på dagarna när jag går hemma?

©Klas Hägglund, 2007

Det är inte tillåtet att utan tillstånd använda material från denna sida för kommersiellt bruk eller i undervisningssyfte.

Vill du som coach eller konsult använda material från sidan, kontaktar du mig på mail:

klas.hagglund@gmail.com