Hur fungerar arbetsförmedlingen?
Fakta, kritik och förslag till utveckling av verksamheten.
Det har hänt en del saker
i närtid sedan jag skrev denna artikel. Den budget som moderater
och kristdemokrater lade i november 2018, enligt vilken stora pengar ska
sparas in på arbetsförmedlingen, innebär en betydande
förändring för arbetsförmedlingen. Regeringens planer
att i grunden förändra arbetsförmedlingen, kraftigt påbackade
av centerpartiet kommer säkerligen inom något år att
påverka myndighetens funktioner i avsevärd omfattning.
.
Vi har redan fått veta att arbetsförmedlingen ska varsla 4.500
av sin personalstyrka i hela landet. Lokala kontor har redan dragits in
och fler kommer att följa med i den svängen. Lösningen
blir utökad digitailisering och att service till arbetssökande
därmed blir mer av typ självservice via dator och mobila enheter.
Andelen fysiska möten med arbetsförmedlare kommer därför
att minska.
Centerpartiet går också
i spetsen för att förmedlingsverksamhet till personer med kortare
period av arbetslöshet helt ska övergå till betrodda privata
aktörer, som till exempel bemanningsföretag och coachningsföretag.
För långtidsarbetslösa som ligger längst bort ifrån
arbetsmarknaden ska AF ha fortsatt förmedlingsverksamhet och jobba
för att kategorin får lämpliga stödinsatser för
framtiden.
Det blir spännande att
följa utvecklingen, men jag är inte säker på att
privata aktörer kommer att lyckas bättre i att förmedla
jobb. Det byråkratiska regelverket måste förenklas och
göras smidigare för att aktörer, såväl offentliga
som privata ska lyckas med sin matchning mot goda resultat. Jag är
inte heller sä ker på att en kraftfull satsning på digitala
lösningar på bekostnad av personliga möten är det
optimala för många personer i de arbetslösas skara. Datorkontakt
kan inte ersätta det personliga mötets möjligheter, förutsatt
att arbetsförmedlarna får chans i ett förändrat regelverk
och arbetssätt att ha meningsfulla samtal.
Jag låter ändå
nedanstående text stå kvar tills vidare, om inte annat för
att väcka till eftertanke bland läsare.
Inledning
Ingen kan ha undgått att läsa
om all den kritik arbetsförmedlingen fått leva med från olika håll,
ifrån arbetssökande, ifrån arbetsgivare, ifrån politiker, ifrån
arbetsgivare, ifrån tidningsskribenter och från andra mediekanaler.
Mycket av kritiken är inriktad på att matchningen mellan arbetsgivares
lediga jobb och arbetssökandes kompetenser inte fungerar. Mest påtagligt
är detta för bristyrken inom exempelvis vård, undervisning och inom teknik.
I det negativa mediedrevet
ska man dock komma ihåg några viktiga aspekter som inte riktigt kommer
fram i debatterna och som regeringar och departement ytterst är ansvarigt
för. Arbetsförmedlingen är en politiskt styrd myndighet,
som bara har att finna sig i och att förhålla sig till politikers
i många fall ogenomtänkta beslut. Regeringar har hittills vägrat
att jobba för en modernisering av arbetsförmedlingen och envist
låtit det rulla på som det gjort sedan 70-talet, samtidigt
som man vältrat över nya arbetsuppgifter på hårt
prövade tjänstemän. Nu ropar skallen höga för
att i grunden förändra verksamheten eller för att helt
avveckla myndigheten i dess nuvarande form.
- Huvuddelen av alla inskrivna
hos arbetsförmedlingen representeras av kategorier som står
långt ifrån arbetsmarknaden. Dels av nyanlända med bristfällig
utbildning; ej fullgjord gymnasieutbildning, nyanlända med ej validerade
yrkeskunskaper från sitt hemland. En annan numerärt stor kategori är
funktionshindrade som inte platsar ute på den öppna arbetsmarknaden
eftersom arbetsgivares krav på självgående, välutbildad arbetskraft
är högt ställda. Ungdomar utan gymnasieutbildning är en annan utsatt
grupp som är högt representerad hos arbetsförmedlingen. Arbetssökande
med olika sjukdomstillstånd är en relativt ny grupp arbetssökande som
blivit utförsäkrade från försäkringskassan för att sedan tvingas skriva
in sig på arbetsförmedlingen för att söka jobb som inte finns för dem.
Äldre arbetssökande, 40 - 65 år som på grund av rådande åldersdiskriminering
har mycket svårt att ta en anställning hos en arbetsgivare. De tre första
av ovan uppräknade kategorier är överrepresenterade bland inskrivna
arbetslösa. Det säger sig därför självt att arbetsförmedlingen får dåliga
resultat i matchningskedjan. Trots alla försök med bidragsanställningar,
mediekampanjer, mässor och dylikt har myndigheten stora problem att
förmedla jobb till sina arbetssökande människor.
- Externa aktörer, coachföretag,
utbildningsföretag, bemanningsföretag, EU-projekt - är dessa så mycket
bättre på att matcha arbetssökande mot lediga jobb? Lyckas man så mycket
bättre än vad arbetsförmedlingen gör? Jag har sökt svar på det men ännu
inte lyckats få någon statistik på hur aktörerna lyckas förmedla riktiga
jobb till deltagarna. Det verkar inte finnas några uppgifter på
detta. Många kritiker till AF efterlyser att myndigheten ska avvecklas
i sin nuvarande form och ersättas med privata alternativ. Det man då
inte tänker på är att arbetsförmedlingen ända sedan millennieskiftet
beordrats att köpa förmedlings-/matchningstjänster av privata företag
och EU-projektägare. Betydande delar av förmedlingen/matchningen
har alltså redan utlokaliserats till privata aktörer. Hur
har den privata matchningen hittills fungerat? Har man lyckats bra?
Svårt att säga eftersom det inte finns detaljerad statistik
på det, men en sak kan jag konstatera och det är det att
långtidsarbetslösheten fortsätter att vara hög
och har så varit i de 20 år som externa aktörer varit
med och matchat arbetslösa mot lediga subventionerade och/eller
osubventionerade jobb.
- Ett byråkratiskt,
snårigt och otidsenligt regelverk. Regelverket har sina anor från 1960-1970-talet
då byråkratin växte fram med kraft och blev accepterad bland allmänheten
och bland kunder/användare. På den tiden fick alla som ville ha
ett arbete också anställingar, enkelt uttryckt, men det ligger
mycket sanning i det. På den tiden var det heller inga problem
med att ha krångliga regelverk. Det var på något sätt
allmänt accepterat som jag är inne på ovan. Det var
mycket administration för handläggarna även på en tiden, men då handlade
det om pappersarbete och pärmhantering. Framför allt hade inte arbetsförmedlarna
så många jobbsökare att ansvara för, eftersom arbetslösheten då var
så låg. Nu är arbetsförmedlarna mer administratörer som ska hantera
olika stödsystem i vilka kundernas personuppgifter, yrkesområden, handlingsplaner
ska uppdateras. Sedan något år har handläggarnas kontrollfunktion utökats
och samtidigt rationaliserats i och med att arbetssökandes aktivitetsrapporter
ska granskas och beslutas om.
- Byråkratin gör
att arbetssökande emellanåt omyndigförklaras och behandlas
omilt med verbala eller skriftliga hot om indragen a-kassa om man inte
följer arbetsförmedlingens anvisningar.
- För många arbetssökande
per handläggare. Jag har hört historier både från arbetsförmedlare
och från jobbsökare, som vittnar om 2-300 ärenden per handläggare. Det
säger sig själv om nu det stämmer att servicen och kontakterna blir
därefter. Arbetsförmedlarna hinner helt enkelt inte med att ge önskvärd
service till sina kunder, vilket sannolikt skapar frustration. Fackliga
organisationen ST har också rapporterat om höga sjukskrivningstal bland
arbetsförmedlare.
- Egentligen har arbetsförmedlingen
ett omöjligt uppdrag. Man ska både ta på sig myndighetskostymen,
stå med piskan och mana på och kontrollera så att arbetssökanden fullgör
sina skyldigheter när det gäller leta och öka jobb. Samtidigt ska man
förmedla jobb efter bästa förmåga och ikläda sig en coachroll för att
uppmuntra och inspirera sina kunder. Jag utgår ifrån att det är mycket
svårt att förena sådana motstridiga roller.
Min personliga kritik av
arbetsförmedlingen
- Främmande miljö.
Har alltid tyckt att miljön när man stiger in i arbetsförmedlingens
kundmottagning känns främmande och allt annat än välkomnande.
När väl dörrarna låses upp klockan 10 på
dagarna går man först igenom ett rum med några datorer,
för att sedan stiga in i huvudlokalen den stora. Väl inne
trängs man i regel med många andra jobbsökare som sitter
och väntar på sin tur att få träffa en arbetsförmedlare.
Stämningen är oftast spänd och trist och ofta blir det
inte bättre när man väl får träffa sin handläggare
på dennes kala besöksrum. Det man i regel får diskutera
vid mötet är handlingsplaner, sökområden och sökfrekvenser.
Inspirerande coachning lyser i regel med sin frånvaro och det
förstår jag eftersom varje handläggare har så
många andra jobbsökare att serva. Det finns undantag bland
personalen och några jag mött under mina arbetslöshetsperioder
har varit goda lyssnare och stöttat efter bästa förmåga.
Jag vet också att många med mig upplever fysiska besök
på arbetsförmedlingen som negativa händelser och man
aktar sig sedan att ta förnyade kontakter. Det finns många
ungdomar som helt väljer bort kontakt med arbetsförmedlingen.
"Där får man ingen hjälp att hitta jobb och händer
det någoning blir det bara meningslösa aktiviteter".
- Ständigt byte av
arbetsförmedlare. Jag anser att det är mycket negativt
att aldrig veta vilken ens handläggare blir vid nästa kontakt.
Det verkar vara som en grundlag att verksameten omorganiseras med jämna
mellanrum och att arbetsförmedlarna får ändrade villkor
att förhålla sig till. När jag gjorde mitt sista besök
på Sundsvallskontoret träffade jag en inspirerande och lyhörd
arbetsförmedlare som gav mig snabba och goda tips på jobbuppslag,
men mötet avslutades naturligtvis med att jag informerades om att
ett byte skulle ske vid nästa kontakt. Det hände aldrig eftersom
perioden av arbetslöshet skulle bli kort för mig. Detta att
arbetsförmedlare ständigt byts ut verkar vara ett utbrett
problem enligt de många kontakter jag har med arbetssökande
både lokalt här i Sundsvall och vad jag hört från
folk ute i landet.
- Kontrollfunktion, maktspråk.
Arbetsförmedlaren är a-kassans förlängda arm. Hen
ska kontrollera att arbetsökanden uppfyller villkoren för
att erhålla a-kassa. Tidigare gjorde man det manuellt där
man följde upp personers sökaktiviteter via samtal/kommunikation
direkt eller via post/mail. Nu har detta arbete rationaliserats och
effektiviserats sedan man införde obligatorisk aktivitetsrapportering
för samtliga arbetssökande. I den funktionen behöver
ej längre arbetsförmedlaren träffa sina klienter. Blir
det en avvikelse däremot, till exempel en oregistrerad aktivivitetsrapport,
kan det bli en kallelse till vederbörande arbetssökande att
förklara sig eller komma på besök. I de anvisningar
som finns kring aktivitetsrapporteringen finns olika straffskalor presenterade
som ska reglera underlåtenhet att söka jobb, eller andra
överträdelser av rapporteringsskyldigheten. Här talar
vi om myndighetsutövning och maktspråk. En information som
alla jobbsökare får ta del av och även då en stor
andel som aldrig har kunnat drömma om att inte följa bestämmelserna.
- I händerna på
politiker som kör på i samma spår som man alltid gjort
och skapar fyrkantiga regelverk. Arbetsförmedlingen
går på order från regering och departement och de
regelverk som skapas bygger på en tråkig syn på hur
arbetssökanden ska behandlas och stöttas. Det ges inte tillräckligt
utrymme för individen i systemet. Istället ska alla arbetssökanden
dras över en och samma kam och resultatet blir då också
därefter. Många upplever att de inte får något
bra stöd av arbetsförmedlingen och känner sig ibland
också rent motarbetade när myndigheten staplar mindre meningsfulla
åtgärder och program på hög.
- Arbetslösa ses och
servas mer som ett stort kollektiv, mer som en enhetlig grupp i
samhället att kontrollera och matcha och mindre som individer med
egna drivkrafter, mål och ambitioner att söka jobb och utbildningar.
- Byråkratiska regler
gör att myndigheten emellanåt behandlar sina kunder omilt
när man verbalt eller skriftiligt hotar med indragen a-kassa om
inte anvisningar följs. Det fungerar då som negativ förstärkning
när arbetssökande känner sig tvingade att söka jobb
eller tvingas in i en arbetsmarknadsåtgärd som känns
meningslös.
- Nyarbetslösa lämnas
åt sitt öde och får bli sin egen arbetsförmedlare.
Det har jag alltid frågat mig själv om varför nyarbetslösa
nedprioriteras av arbetsförmedlingen. I regel är inte arbetsmarknadsutbildningar
tillgänglia. I regel får man inget individuellt stöd
av arbetsförmedlare. Du ska ha förbrukat dina a-kassedagar
innan jobb-och utvecklingsgarantin är aktuell. Det är bevisat
att redan efter en kortare tid av arbetslöshet försämras
självförtroende och tron på sina egna förmågor
och kompetenser hos individen. För varje vecka och månad
som går i arbetslöshet kan få negativa följder
för en arbetslös persons framtida möjligheter.
- Arbetsmarknadsåtgärder
upplevs inte meningsfulla. Ja,
alla dessa CV-kurser som jag och många andra tvingats till att
delta i. En nödlösning eftersom andra kreativa alternativ
saknas eller har saknats.
Har man varit på 5-10 kurser med likartad innehåll så
blir nyhetsvärdet begränsat om jag får säga så.
Och det här fortsätter arbetsförmedlingen med, men nu
är det matchningsföretagen som gör omtagen. Som vanligt
anslås den första perioden till CV-skrivande, som har föregåtts
av en kompetensanalys under ett par veckor. Jag säger inte att
innehållet är meningslöst, men har man gjort flera liknande
resor blir det inte moiverande att göra omtag. Dessutom finns det
obegränsad information att inhämta från Internet. Jag
gissar att matchningsföretagen själva plockar det mesta av
sitt material därifrån, något som undertecknad många
gånger fått förfrågningar om att upplåta
material från sina hemsidor.
- Jobbmässor upplevs
av många som meningslösa då man beordrar alldeles för
många arbetssökande till varje tillfälle. Bildas
långa köer till utställande företag. Ljudnivån
upplevs störande. Min
och många andras erfarenhet av jobbmässor, ordnade av arbetsförmedlingen
är följande: Dåliga och ej ändamålsenliga
lokaler, där dålig ventilation och obefintlig akustikanpassning
är kännetecknande. Arbetsförmedlingen bjuder in vitt
och brett, som i fallet med mässor i Sundsvall, där man bjuder
in tusentals arbetssökande, av alla kategorier, inte bara lokalt
utan även från angränsande kommuner i länet. Alla
ska trängas och gå runt bland utställande arbetsgivare
och utbildningsföretag. Man har små möjligheter att
få till en personlig kontakt med arbetsgivarrepresentanter och
när man väl får det efter att ha köat i långa
stunder, är bullernivån och temperaturen i lokalen så
besvärande att alla parter har det svårt att få till
vettiga dialoger.
Ofta handlar det
om bemanningsföretag, men även större arbetsgivare som
kommuner och landsting med vissa anställningsbehov.
Min erfarenhet
här är att du aldrig får träffa ansvariga chefer,
eller ansvariga rekryterare. Det företagens representanter brukar
säga är att man är välkommen att skriva in sina
personuppgifter och ansökningsbrev på respektive webbplats
i anvisade webbformulär.
- AF och kompletterande
aktörer. Arbetsförmedlingens
service till långtidsarbetslösa har mycket övrigt att önska. I två decennier
har man tagit fram olika motivations- och aktivitetsprojekt till vilka
man lotsar arbetssökande med eller emot deras vilja, oftast emot. Typiska
kursmoment brukar vara, dels söka jobb-aktiviteter och dels kurser i
personlig utveckling av skiftande karaktär och kvalitet. I regel har
det även funnits inslag av personlig coachning, men oftast då på en
mindre frekvent basis, läs en gång i månaden där en arbetssökande kunnat
träffa sin jobbcoach. Projekten har kommit och gått och även antalet
långtidsarbetslösa som tvingats in som deltagare. Samma personer kan
under sin bana som arbetssökande ha varit med på 5-10 dylika motivationskurser.
Många upplever dessa som meningslösa eftersom dom oftast inte leder
till jobb, detta trots att aktörerna lovat guld och gröna ängar med
ett stort nätverk av företag som man samarbetar med. I verkligheten
har aktörerna haft svårt att skaka fram praktikplatser och arbetstillfällen.
Istället har man uppmanat deltagande jobbsökare att själva fixa en praktikplats.
En sådan situation är inte precis önskvärd för en långtidsarbetslös
person med låg självkänsla och med ett obefintlig kontaktyta av arbetsgivarkontakter
på sitt bord. Snarare vill man en bra verkstad från arbetsförmedlingens
sida med projekt där man snabbt kan få in en fot till en arbetsgivare.
Styrning och kontroll av externa aktörer. Kraven och styrningen
av coachningsföretag är så hårt reglerade att
handlingsutrymmet att påverka innehållet för de arbetssökande
är starkt begränsat. I kombination med att ersättningen
per deltagare är tämligen låg, blir innehållet
av det torftigare slaget, som jag ser det. Följden blir att stöd
och matchning och eu-finansierade projekt får ett innehåll
helt i linje med arbetsförmedlingens förhållningssätt
till arbetssökande. Inget större utrymme för individuella
önskemål eller individella vägval.
- Jobbmässor. Min
erfarenhet av de så kallade jobbmässorna är att de i
regel hölls i mindre lämpade och för stora lokaler och
att man kallade in arbetssökande alldeles för brett. AF beordrde
in människor från hela Västernorrlandslän, unga
som gamla, outbildade som utbildade, alla möjliga yrkesutövare
och så vidare. Dålig ackustik, alldeles för varmt blev
det i takt med att lokalerna fylldes på med utställande arbetsgivare
och arbetssökande. Bland utställarna var utbildningsanordnare
och bemanningsföretag i absolut majoritet och till den sistnämnda
kategorin var i regel köerna långa. När man väl
kom fram var rekommendationen, lite krasst, att lägga upp sitt
cv i sökandebanken. Inte så inspirerande om du frågar
mig.
Några tankar om hur
man kan förbättra arbetsmarknadsservicen och med åtanke
att arbetsförmedlingen blir kvar i samma kostym.
- Kundmottagningen på
arbetsförmedlingen. En mer välkomnande och kreativ miljö
i lokalerna är önskvärt. Enligt min erfarenhet kommer
man först till ett stort mottagningsrum som öppnar kl. 10
på förmiddagen. När det väl är sin tur, slussas
man sedan vidare av en tjänsteman till ett naket och kalt mottagningsrum.
Ganska snart får man reda på att vederbörande arbetsförmedlare
inte kommer att hålla
i nästa möte, eftersom en omorganisation är på
gång. Mitt förslag här är att göra avkall
på stordriftsfördelarna med att ha ett stor anläggning
dit alla arbetssökande ska infinna sig när man ska träffa
en handläggare eller lämna papper/intyg. Inrätta istället
flera mindre lokaler där arbetsförmedlare finns som
har branschvisa ansvarsområden. Fysiska möten tjänstemän
emellan kan organiseras så att man träffas i en cenralt belägen
lokal, gärna av mindre storlek, för avstämningar och
månadsmöten. Digitala möten är som bekant lätta
att genomföra med dagens teknik och kan därmed underlätta
övergången till fler mindre serviceställen.. En mer
välkomnande och kreativ miljö är alltså önskvärd.
- Renodla arbetsförmedlingens
uppdrag. Låt arbetsförmedlarna vara just som ordet antyder,
låt handläggarna vara arbetsförmedlare. A-kassorna
kan få statlig finansiering så att dessa helt kan ta över
kontrollfunktionen. Det säger sig självt att det är svårt
att kombinera en coachande roll med en kontrollerande myndighetsroll.
Svårt är det också att försöka vara en konstruktiv
rådgivare och en kreativ jobbförmedlare när man samtidigt
överlusas av stora mängder administrativa rutiner och arbetsuppgifter.
Skulle a-kassorna ges möjlighet att överta denna granskning
och kontroll kan mycket bli vunnet i arbetstillfredsställelse för
handläggare och upplevelse av ett gott bemötande från
den arbetssökandes sida.
- Organisera om arbetsförmedlingen.
Specialistenheter/-avdelningar för olika yrkeskategorier och
branscher. Fackliga organisationer har länge efterlyst en sådan
förändring och några av dem har också egen arbetsförmedling.
- En särskild arbetsförmedling
för nyanlända. Jag
anser att nyanlända borde ha ett eget serviceorgan som stöttar
och förmedlar insatser på deras väg mot jobb i Sverige.
Kategorin kräver stora insatser av arbetsförmedlingen för
att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Som det fungerar
nu så konkurrerar nyanlända med flera andra svaga grupper
som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det är
inte bra och optimalt att flera svaga grupper ställs mot varandra
när det gäller behövliga insatser från arbetsförmedlingen.
- Se till individernas
behov snarare än
att klustra in alla kategorier arbetssökande i en och samma-, eller
i ett fåtal fållor. Ge
meningsfull coachning till arbetssökanden så att de kan identifiera
sina kunskaper, förmågor, egenskaper och drivkrafter. Coachningen
ska inriktas på att underlätta för arbetssökande
att upptäcka sin beslutshorisont. Längst där framme kanske
väntar nya möjligheter inom tidigare eller nya yrkesområden.
- Undvik dessa jättelika
rekryteringsmässor
där man bjuder in alla tänkbara arbetssökande från
när och fjärran. Övergå istället till nichade
och mindre sammankomster där ålder, utbildningar och arbetslivsbakgrund
blir styrande för inbjudningar av arbetssökande och arbetsgivare.
Samarbeta med organisationer, arbetsgivare och skapa inspirerande miljöer
där arbetssökande och företag får en reell chans
att presentera sig själva och vad man har att erbjuda. Läste
att Svenskt Näringsliv ska ordna en egen mässa för en
bransch med stora rekryteringsbehov.
- Ökad uppföljning
och nogrannare kontroll av externa aktörer. Självklart
måste kontrollen av privata akörer/-företag som tagit
över arbetsförmedlingens funktion att aktivera och matcha
arbetssökanden mot ny sysselsättning, bli tätare och
effektivare. Mycket viktigt är att de förs en noggrann statistik
över hur företagen lyckas i att matcha arbetslösa mot
riktiga jobb. Man ska förstås komma ihåg att matchningsföretagen
har att följa arbetsförmedlingens statiska regelverk och med
det mycket administration. En sådan miljö har svårt
att ge en kreativ grogrund för lyckade resultat.
- Ett mer kreativt och
kundvänligt regelverk och en medmänsklig kommunikation till
arbetslösa. Förnya regleverket som arbetsförmedlare
och arbetssökande har att följa. Det finns så många
bestämmelser som lever kvar sedan 70-talet och så mycket
maktspråk som fortfarande används. Var försiktig med
ordalydelserna "om du inte söker jobbet, om du inte lämnar
in aktivitetsrapporten kan din a-kassa dras in." Regelverket behöver
också anpassas efter hur dagens arbetsmarknad ser ut och efter
de arbetssökande som väljer att starta eget företag.
Många som söker jobb får timanställningar här
och där i dagens Sverige och ibland med mycket kort framförhållning,
vilket kan ställa till problem för personerna i deras kontakter
med AF. När det gäller försök att starta eget företag
måste reglerna bli generösare. Perioden för starta eget
bidrag bör kunna förlängas och övergångsregler
när företaget ska bli självgående, till exempel
möjlighet att fortsätta stämpla eller få aktivitetsstöd
under en begränsad period och kopplat till hur hög nettointäkten
blir av rörelsen.
- Upprätta samarbetsforum
med skola och universitetet, näringslivet, arbetsgivargrupper.
Har arbetsförmedlingen
täta kontakter med viktiga arbetsmarknadsrepresentanter blir mycket
vunnet, både för företag som ska anställa och för
människor som söker jobb. På så vis kan AF ligga
mer i framkant och agera proaktivt när det gäller att utveckla
matchning och att ta fram efterfrågade utbildningar. Hittills
har man oftast arbetat reaktivt och matchat arbetssökande till
jobb som knappt finns och till kurser där arbetsgivare inte längre
har anställningsbehov. Därför var det roligt att läsa
denna artikel om att man i Göteborg
skapat ett kompetensråd och där mina tankar överenstämmer
med deras upplägg.
© Klas Hägglund
|