Påverkas barnens hälsa och psykiska välbefinnande av föräldrars arbetslöshet?

Det är inte självklart att föräldrars arbetslöshet behöver påverka barnens hälsa och psykiska välbefinnande. Däremot visar folkhälsostudier i Karlstad 1993 att oro för att en förälder ska bli arbetslös har ett klart samband med psykosomatiska besvär som exempelvis magont, huvudvärk och sömnbesvär. Man kunde också konstatera att barnens självbild påverkades av oron. Det var exempelvis sju gånger vanligare att pojkar som ofta eller alltid oroade sig för att någon av föräldrarna skulle bli arbetslös hade en dålig självbild jämfört med pojkar som sällan eller aldrig oroade sig. De oroliga pojkarna tyckte alltså sämre om sig själva.

Om förskolebarn och föräldrars arbetslöshet finns inte så mycket forskat men man kan skönja tendenser. Om en förälder är orolig för att bli arbetslös eller har varit arbetslös en tid påverkas kontakten med barnen. Man orkar mindre beroende på att man är fullt upptagen av sin egen situation och barnen och deras behov kan mer eller mindre komma i andra hand. All energi går åt till att hantera den stress som uppkommit av befarad eller uppkommen arbetslöshet. Förskolepersonal kan se på barn till arbetslösa föräldrar att de far illa. Det kan röra sig om bristfällig omvårdnad som t.ex smutsiga kläder eller dålig hygien. Ibland märker personalen att föräldrar inte orkar med barnens "krångel" på morgnar och kvällar när det gäller att av- och påklädning exempelvis eller att barnen inte vill avsluta sina lekar fort nog. "Smockan" kan rent av hänga i luften och man frågar sig ibland vad som händer när barnen kommer hem.

Det finns alltså ingen entydig sanning om hur föräldrars arbetslöshet påverkar barn. För vissa barn kan händelsen i och för sig vara omskakande, men som snart stabiliseras och passerar obemärkt förbi. För de små barnen kan arbetslöshet för någon förälder innebära en ren vinst. Man får helt enkelt mer tid för varandra. Å andra sidan kan föräldrars arbetslöshet vara en svår upplevelse för barn. De hamnar i en kris som antingen kan leda till passivitet och koncentrationssvårigheter eller till allmän bråkighet och utåtagerande.

Vilka råkar då i kris och vilka gör inte det? Svaret på frågan är två nyckelord, nämligen mening och skam.

Björn Lundin, överläkare vid barnpsykiatriska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping: - Vi har under de senaste åren haft en dramatisk ökning av antalet sökande till barnpsykiatrins öppenvårdsmottagningar runt om i landet. Vad är det som har hänt egentligen? Jo, en strukturell förändring har drabbat hela landet. Hemmen drabbas av lågkonjunkturen. Förskola, dagis och skola drabbas av nedskärningar. Resultatet blir att de sårbara barnen slås ut i allt snabbare takt. Arbetslösheten är en i en rad samverkande faktorer.

- Teoretiskt sett skulle man ju kunna tycka att arbetslöshet borde gynna barnen, eftersom den innebär att de vuxna får mer tid över för dem. Men det fungerar inte så eftersom arbetslöshet ofta leder till en personlig kris. Den som har haft en stor del av sin identitet i yrkesrollen drabbas av identitetsproblem. Man har sin stolthet i att klara sitt jobb och plötsligt står man där utan arbete.

- Och varför är förälderns uppfattning om sig själv så viktig för barnet? Jo, barn behöver föräldrar som har en tydlig identitet och är någorlunda nöjda med sig själva. Sådana föräldrar orkar med sin uppgift även när det blir kris. De visar på att de är förtröstansfulla inför framtiden. - Men om man nu är plågad och oroad av sin arbetslöshet. Vad gör man då?

- Kanske handlar det om det här svårfångade som kallas mening, säger Björn Lundin. Detta att man upplever en mening med tillvaron, att man känner att man påverka och förändra sitt liv. Det är viktigt både för barn och vuxna. Det kräver att man skaffar sig en struktur i tillvaron. Förlorar man den och fastnar framför TVn om nätterna, sover länge om morgnarna, inte klär på sig ordentligt och blir allmänt slapp, då kan det bli förödande både för föräldern och barnen. Men den vanliga disciplinen är svår att upprätthålla om man är ensam och därför är det så viktigt med gruppaktiviteter.

Har man en studiecirkel eller ett arbetslöshetscafé eller en praktikplats, där man vet att folk väntar på en och räknar med att man kommer, då blir allt mycket lättare. Det är viktigt för den arbetslöse att bryta sin isolering. Inte minst för barnens skull. Aktiviteterna behöver i sig inte vara så meningsfulla. Det viktiga är att de ger stadga och struktur åt tillvaron. Normalt sett väljer man sina fritidsintressen för att de är kul. Men när man är arbetslös så måste man uppvärdera alla sociala aktiviteter och se dem som ett jobb. Man måste göra det även om man inte har lust. Det är ett sätt att skydda sig mot arbetslöshetens skadeverkningar.

Är den arbetslöse föräldern aktiv under perioden utan arbete och deltar i sociala aktiviteter ger det tillvaron mening och man kan behålla hoppet inför framtiden. Detta kan föräldrar förmedla till sina barn.

Ändå finns det uppenbarligen många barn som far illa av sina föräldrars arbetslöshet. Passiva barn, bråkiga barn och barn som går tillbaka i sin utveckling. En sådan utveckling handlar ofta om skam. Både föräldrarnas och barnens.

Förskolepsykologen Gunilla Niss: - Jag tror visserligen att det är mindre skambelagt att vara arbetslös idag än för några år sedan. Men för folk som redan tidigare har låg status och dålig ekonomi kan arbetslösheten bli den utlösande faktorn, det som får allt att tippa över. Då hamnar man i en situation som man inte kan kontrollera. Man skäms. Barnen reagerar utifrån den personlighet de har. En del blir deprimerade och tappar lusten att leka, andra blir oroliga och aggressiva och pockar hela tiden på uppmärksamhet.

Björn Lundin möter också de skamsna barnen. - De söker sig till varandra. De delar varandras skam, utan att egentligen behöva prata om den. De blir mer och mer utlämnade åt varandra i takt med att antalet vuxna runt omkring dem blir färre. - De här barnen klarar inte av att koncentrera sig i grupp. Deras oro och rastlöshet gör att de hela tiden bryter mönstret i skolan och på dagis. De bråkar och stör ordningen, blir utpekade, ställda utanför och marginaliseras allt mer och mer.

Om mening. Om jag som förälder ser arbetslösheten inte bara som ett problem, utan också en möjlighet, blir det lättare för barnen i sin tillvaro. Jag kan till exempel börja studera eller ägna sig åt något som man har ett brinnande intressen för. Då märker barnen inte att föräldrarna är arbetslösa. De är ju fullt upptagna med någonting, de får den stimulans de behöver för att kunna vara bra föräldrar.

Ur boken Vad händer med barnen? om barn och arbetslöshet, Majgull Axelsson, Utbildningsförlaget Brevskolan, Stockholm 1994

Blir den ena eller bägge föräldrarna utan arbete uppstår en märkbar stressreaktion för familjen och barnen blir definitivt involverade. Den vanligaste stressreaktionen är irritation och brist på tålamod och det är vad barnen behöver minst av allt och speciellt om humörsvängningarna kommer tätt.

"Föräldrar som skärmar av sig och är upptagna av sig själva, förmår inte ge sina barn uppmärksamhet och upplevelsen av att vara betydelsefulla. En rastlös förälder har inte ro att se, lyssna på och vara med sitt barn. Mamma och pappa kan förändras så att barnen inte känner igen deras sätt att vara. Barnen kan känna sig otrygga".

Allt detta leder till att barnen själva känner stress. Dagispersonal vittnar om barn som är ledsna, oroliga, agressivaoch retliga. Skolpersonal berättar om barn som har svårare att klara av uppgifterna och som är okoncentrerade, rastlösa, retliga.

Det behöver ändå inte bara vara av ondo att någon av föräldrarna blir arbetslös. Om den ene föräldern haft ett väldigt stressigt jobb eller en chef som var väldigt svår att samarbeta med så kunde den påtvingade situationen bli ett tillfälle att hämta andan och att bygga upp sig själv känslomässigt. Detta i sin tur medförde att föräldern fick mer ork och lust att vara med sina barn och exempelvis hjälpa till med läxor eller andra uppgifter. Kan barnen se att föräldrarna får en ordnad tillvaro trots förändringen så behöver resultatet inte bli negativt.

Ur boken Arbetslös - Berätta för barnen
Elisabet Näsman och Christina von Gerber, ITUF, Linköpings Universitet