Tillbaka
 

Referat ur boken Handbok i konsten att vara social

När man funderar kring social kompetens tycker jag att man osökt kommer in på kroppsspråket och dess betydelse. Social kompetens handlar även om hur man pratar och samtalar. Så även om nedanstående siffror poängterar kroppsspråkets betydelse i ett möte så blir det verbala betydelsefullt i längden. Man ska inte glömma bort värderingarnas betydelse i sammanhanget och hur de kommuniceras. I följande text relaterar jag till boken Handbok i konsten att vara social, av Nicolas Jacquemot.

Psykologen Albert Mehrabian som forskat länge kring kommunikation har utvecklat följande modell över hur våra första intryck vid möten bildas:

  • 7 % av intrycket skapas utifrån vad som sägs
  • 38 % skapas utifrån rösten och tonfallet - hur saker och ting sägs
  • 55 % skapas utifrån icke-verbal information som gester, miner och kroppshållning.

På samma sätt som vi lärt oss att tala har vi övat in kroppsspråket. Du kan förmedla mycket med ditt språk och du kan linda in det du menar i olika formuleringar. Du kan till och med ljuga. Det är svårt att göra det med kroppsspråket eftersom många rörelser är omedvetna och utförs genom reflexer.Kroppsspråket är i regel mycket svårt att ändra på, men de medvetna delarna går att arbeta med som exempelvis en blick, en gest eller en viss hållning.

Ansiktet
kan avslöja mycket utan att personen ifråga säger någonting.

Pannan - Genom att studera pannans rynkning kan man följa en persons och känslor och hur han tänker och känner till saker och ting.

Rodnad - För många ett stort problem och kan vara svårt att bemästra och upplevs ofta som genant och avslöjande.

Ögonen - själens spegel som många uttrycker det och är viktiga för att skapa en uppfattning om personen bakom. Ögonen uttrycker intresse, avsky, ilska, tvivel, rädsla, förvåning med mera.

Näsan - en rynkad näsa markerar ofta ogillande eller överlägsenhet.

Munnen - leendet är en av de viktigaste "tysta" signalerna. Ett äkta leende har en inbjudande och tilldragande effekt på människor i den närmaste omgivningen. Tillgjorda och stela leenden kan ha en motsatt effekt och signalerar överlägsenhet eller osäkerhet.

Sammanpressade läppar tyder på oenighet och ogillande. Om man är invecklad i en ivrig diskussion med någon och den andre plötsligt pressar ihop läpparna kan det vara en signal på att han vill avsluta samtalet och gå därifrån. Ett upprepat slickande om munnen är ett tecken på att personen är osäker på vad han just sagt. Läppbitande signalerar att man är osäker eller generad i en situation. Det kan också uppfattas som att man har dåligt självförtroende.

Tips: När du känner för det, bjud på varma och balanserade leenden. Ha ögonkontakt med den eller de du talar med. Titta inte ner eller åt sidan. Försök vara avslappnad både i axlar och i käke.

Gesterna
Vill man utveckla sitt kroppsspråk måste man vara medveten om hur och vad gester och rörelser signalerar till omgivningen. Tänk också på att kroppens rörelser så långt det går ska harmoniera med det du säger.

Armarna - Korsade armar kan visa många saker. Är armarna löst korsade och lätt hängande som de kan vara när du lyssnar på ett intressant föredrag signalerar de ett avslappnat och intresserat intryck. Korsar du armarna hårt mot kroppen kan det ge intryck av rädsla och bildar då ett slags skydd. Korsade armar kan även ge ett defensivt intryck, särskilt om man samtidigt håller dem högt och lutar sig bakåt i stolen.

Händerna - En mycket viktig kroppsdel(ar) som signalerar mer än vad man kan tro. Handslaget kan vara fast eller löst, hårt och knyckigt, med två händer. Ett fast handslag signalerar kraft och självförtroende medan det motsatta gäller för ett löst dito. Många känslotillstånd kan avslöjas av händernas rörelser, tex. att trumma nervöst mot bordskanten. En hand för munnen ger intryck av att man döljer något. Att knyta händerna bakom huvudet samtidigt som man lutar sig bakåt i stolen och lägger det ena benet över det andra utstrålar dominans. Personer som klamrar sig fast vid saker, exempelvis handväska, dörrhandtag eller bordsskiva ger intryck av att behöva stöd. Detta avslöjar ofta en osäkerhet över situationen de befinner sig i.


Tips: Så här gör du för att skapa ett gott intryck när du hälsar på nya människor.

  • har torra och mjuka händer
  • tar ett fast grepp om den andres hand
  • håller överarmen nära kroppen och underarmen i 90 graders vinkel
  • håller handflata mot handflata i två till tre sekunder
  • har ögonkontakt och ler
  • så långt som möjligt står upp när man hälsar

Tips: så här signalerar du att du är bekväm och tillfreds i situationen

  • om du sitter ner på en stol, låt händerna vila löst och ledigt på armstödet. Bäst är att knäppa händerna löst och hålla dem i knäet.
  • undvik att harkla dig upprepade gånger
  • undvik att gunga med benet när du sitter ner
  • undvik att "leka" med halsband, håret, penna o.dyl.

Kroppshållningen
kan avslöja mer än vad du tror. En stel kroppshållning och uppdragna axlar signalerar stress och och osäkerhet. Sättet man lutar kroppen visar hur man känner för en person eller en situation. En tillbakalutad person signalerar avståndstagande och kyla och då även om han sitter ner. En framåtlutad person ger ofta intryck av att vara en pigg, intresserad och uppmärksam person, vilket ofta uppskattas i sällskapslivet.

De fyra zonerna - om bekvämlighetsavstånd vid möten enligt västerländska kulturer

Intima zonen - upp till en halvmeter - för dem man har en fördjupad relation till, sambo/maka, barn och andra nära familjemedlemmar.

Personliga zonen - upp till en meter - det avstånd som goda vänner brukar hålla.

Umgängeszonen - en till två meter - i sociala sammanhang och då man inte känner varandra.

Offentliga zonen - tre meter eller mer - avståndet vi håller till människor som vi inte vill ha kontakt med, exempelvis busshållsplatsen, bibliotek.

Tips: Att stå för nära en person man inte känner väl kan skapa obehag, medan ett alltför stort avstånd kan ge ett avståndstagande och kyligt intryck.

Om man nu tycker att man har en tråkig uppsyn och en dålig hållning, kan man göra någonting åt det?

Svaret är att det går men man måste vara motiverad och målinriktad för att kunna utveckla sitt kroppsspråk. Det handlar om att sätta upp mål och att öva många gånger om för att utveckla den inneboende potentialen. Umgås du med olika människor i olika sammanhang är det en fördel och att du är nyfiken på och intresserad av andra människor likaså.

Ett bra sätt om man vill förbättra kroppsspråket är att börja i liten skala. Allt behöver inte vara svårt att ändra på. Misstänker du att du har ett slappt handslag, tryck till lite mer nästa gång du hälsar! Är du rädd för att dina gester är vidlyftiga? Tänk på följande: Håll armarna och händerna under axelnivå och inte bakom höftnivå. Träna dig även på att förstärka dina impulser. Om någon eller något gör dig glad eller ledsen, visa det även med ditt kroppsspråk. Tänk bara på vilken roll du har i situationen och i vilken sfär du befinner dig i? Pratar de med en kompis eller med en arbetskamrat du inte känner så bra, kanske med chefen?

Ta fram ett album och titta på olika foton av dig själv. Hur ser ditt kroppsspråk och din hållning ut i olika situationer. Leta fram bilder där du inte varit medveten om kameramannen. När du träffar vänner och bekanta, studera lite diskret deras kroppsspråk. Känner du igen dig i andra? Något du vill ta efter? Diskutera gärna med någon du känner förtroende för och be denne komma med synpunkter på sådant du uppmärksammat. Öva aldrig in något som känns fel för dig.

Om den svåra konsten att konversera och småprata

Småprat är en viktig beståndsdel i det sociala livet. Många tycker att "väder och vind prat" är onödigt och slöseri med tid. Gå inte i den fällan! Hoppar man över småpratet är det detsamma som att man inte orkar bry sig om den andre och hans eller hennes personlighet och intressen, attityder och värderingar. Frågan är också hur man brukar tänka om personer som sitter där mest tyst hela tiden. Är han blyg? är han dryg? Är han ointresserad av mig? Ja, liknande frågor är väl inte ovanliga.

Med småprat banar man även vägen för mer "viktigt" prat. Har man fått bra kontakt och ett bra samtal har man även lagt grunden för tillit och förtroende för fortsatta samtal och kontakter. Gör man affärer vare sig i jobbet eller på fritiden vill du gärna ha kontakt med personer som du fått förtroende för och det har du ofta fått genom småpratet.


Värderingar och deras betydelse för social framgång

Många funderar säkert inte allt för mycket över vilka värderingar som styr i det dagliga livet. Vi tänker inte på att vi har dem helt enkelt. Det borde vi göra eftersom en persons värderingar och hur han förmedlar dem har betydelse för om han ska nå social framgång eller inte. Säger du en sak, men agerar på ett helt annat sätt så kan du lugnt räkna med att din trovärdighet går förlorad. Till exempel om du säger att att du tänker på miljön, men sprider i tid och otid skräp omkring dig, så tappar folk förtroende för dig åtminstone i den frågan. Ju större glapp det är mellan värderingar och beteenden desto större fallhöjd så att säga.

Värderingar är alltså viktiga för oss och när vi kan visa dem genom handling i det dagliga livet känner vi ofta att vi mår bra. Ofta känns det positivt när andra personer i vår närhet blivit medvetna om våra värderingar och vi upplever då att vi blir sedda och förstådda. Ibland när man möter en person så känner man att det inte går att få något grepp om honom eller hans personlighet. Ett rimligt svar är då att personen ifråga har värderingar som är vaga eller osynliga. Personen blir då bara sitt beteende och sina handlingar.

Genom att bli medveten om mina värderingar får jag samtidigt en bättre förståelse av mig själv och detta kan sedan hjälpa mig i olika beslutssituationer. Om jag däremot trampar på i gamla hjulspår och struntar i vilka värderingar jag egentligen har så kan det gå sämre. Då kan jag i längden känna tomhet och frustration och ibland till och med göra "våld på mig själv". Att visa mina värderingar är att presentera mig på ett så ärligt sätt som möjligt. Mina värderingar ska vara det jag står för.

Kan man öva sig till att identifiera sina värderingar?

Ja, det går men som vanligt blir det till att jobba lite med sig själv.

  1. Till att börja med kan det vara bra att plocka fram några stycken värderingar som har format ditt liv. Exempelvis: I mitt liv har jag alltid varit engagerad, social, tävlingsinriktad etc. Ett tips är att fråga en kompis och låt honom beskriva dig.
  2. Hur har dessa värderingar påverkat dig? Exempelvis: Mitt engagemang i olika frågar har ofta gjort att jag fått med mig andra människor på vägen. Skriv ner ett påstående per värdering.
  3. Tänk efter, finns det några ytterligare värderingar som du vill ska styra ditt liv? Du kanske har en kompis som du ser upp till och som du vill ta efter?
  4. Nu kanske du fått en större medvetenhet om dina värderingar. Nu är det läge att fundera över hur du ska omsätta dessa i praktiken. Exempelvis: Jag vill att människor i min närhet ska bli inspirerade av mitt engagemang.
  5. Plocka fram listan med jämna mellanrum och reflektera över punkterna. Ställ kritiska frågor. Hur kommunicerar jag mina värderingar i vardagen? Hur påverkar de mig i mina beslut och val? Hur märker mina vänner vilka värderingar som styr mig?

Nicolas Jacquemot, Falun 2006, förlag Wahlström & Widstrand

Kommentar

De allra flesta människor vill fungera väl i sociala sammanhang och många vill känna sig uppskattade och många mår säkerligen inte dåligt av att veta att de är populära. Detta gäller även för personer utan arbete, men detta kan vara svårt att uppnå eller att bibehålla en god förmåga. Ju längre tiden går som man är utan arbete så ökar risken att bitterhet och uppgivenhet ökar samtidigt som självförtroendet sjunker i samma takt. När man som mest behöver fungera väl i sociala sammanhang är alltså risken stor att man tappar delar av förmågan. Detta tycker jag är mest påtagligt när det är dags att vara med på en anställningsintervju. Personligen tycker jag att jag har mer och mer att önska när det gäller verbal förmåga, småprat och kroppsspråk etc. under intervjun. Därför anser jag att ovanstående text ger goda tips i mitt kommande arbete med mig själv och det gäller säkerligen även för andra som läser den.

Klas Hägglund 2006

 
Tillbaka