Tillbaka
 

Forskning om arbetslöshet - utdrag ur aktuella avhandlingar och arbeten

Inledning

Ett förändrat utseende på den stora gruppen av arbetslösa

Läget på arbetsmarknaden och den massarbetslöshet som numera råder i vårt land har avsevärt förändrat sammansättningen av gruppen arbetslösa. Ja man kan faktiskt säga att arbetslösa är en benämning som inte längre säger ett dyft om gruppens sammansättning. Tidigare perioder har experter med viss säkerhet kunnat konstatera att inom den och den branschen, exempelvis byggsidan, är det hög arbetslöshet. Fram till början av nittiotalet visste ansvariga politiker och tjänstemän vilka grupper av arbetslösa man skulle satsa på och vilka behov som fanns. Arbetslösheten var mer förutsägbar och välbekant på den tiden. Fr o m 90-talet så har spelplanen markant förändrats.

I och med att sysselsättningen sjunkit till rekordlåga nivåer så har gruppen arbetslösa blivit alltmer heterogen och med individer från alla samhällslager. Gruppen har blivit alltmer lik den större gruppen med individer som har arbete. Konkurrensen om varje jobb har hårdnat och det blir överskott på personal eller individer inom olika branscher vid olika tidpunkter. Tidigare har alltid akademiker och framför allt vårdpersonal haft väldigt stora möjligheter att få jobb. Nu vet alla hur det ser ut för akademikerna, utom för dem som har spetskompetens vill säga. Inom vårdsektorn har man kunnat läsa om landsting som periodvis säger upp personal.

Nya behov växer hos de arbetslösa och det gäller för ansvariga politiker och tjänstemän att bemöta den verklighet som nu råder. Nedan följer en genomgång av forskningen i Sverige som jag funnit intressant och som är relevant för min hemsida.

 

Suntliv.nu - är en webbplats för dig som arbetar i en kommun, ett landsting eller en region. Den ger kunskap, stöd och inspiration till alla som vill förbättra sin arbetsmiljö, livsstil och hälsa.

Länk inlagd 2013-04-12

En klok forskare uttalar sig om hur samhället ska betrakta sina unga medborgare.

Läs mer, artikel i Dagenssamhalle.se 2012-03-28

Det här forskningsresultatet var inte så uppmuntrande.

Läs mer, artikel i News-medical.net 2011-04-05

Han har forskat om arbetslösa som satsar på att starta eget.

Läs mer, artikel i Mynewsdesk.com 2009-12-17

Arbetslöshet och kris

Ovesen (1983) behandlar arbetslöshetens psykologiska följder och menar att man kan uppfatta arbetslöshet som en kris. Forskaren utgår från Gerald Kaplans krisfaser där den första fasen präglas av stegrad spänning och försök att pröva olika problemlösningsmetoder. Ovesen menar att detta stämmer in på den arbetslöse när han söker arbete aktivt och känner viss optimism. I nästa del av arbetslöshetsprocessen gör sig apatin gällande, som utifrån kristeori motsvarar den andra fasen. I tredje fasen mobiliseras enligt kristeorin alla inre och yttre resurser och nya vägar att komma ur arbetslösheten prövas. Jämför man med arbetslöshetens psykologiska följder är steget efter apati, ett psykiskt lugn och framtidstro. I kristeorins fjärde fas går spänningen till bristningsgränsen, och leder till en psykisk upplösning som kan få drastiska följder. Detta motsvarar de två slutliga faserna i arbetslöshetsförloppet. Den ena präglad av arbetslöshet, ångest och uppgivenhet och den andra av apati.

Ovesen menar att symptomen mellan kris och arbetslöshetens följder liknar varandra. Den drabbade upplever ångest, agressioner, depression samt präglas av en bristfällig förmåga till problemlösning och villrådighet. Vidare är risken högre för sjukdomar både hos den arbetslöse och den krisdrabbade. Att se arbetslöshet som en kris har en viss betydelse för att man ska förstå hur följderna av arbetslöshet uppstår samt hur man kan lindra dem.

Ur C-uppsatsen: Ung, arbetslös och sysselsatt i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Författare: Klara Forsén och Charlotte Svallin, Mitthögskolan, Institutionen för social arbete 2004.

Handlingsutrymmets betydelse för arbetslösas upplevelser, handlingsstrategier och jobbchanser

En doktorsavhandling av Margareta Bolinder, vars syfte är att studera hur individer upplever och hanterar arbetslöshetssituationen och hur detta hänger samman med de handlingsmöjligheter man faktiskt har. Avhandlingen försvarades vid Umeå Universitet 2006-01-27. Se även artikel i Stockholms Fria Tidning 2006-03-26. Detta borde Alliansen läsa!

Undersökningen baserades på en population bestående av 3500 slumpmässigt utvalda arbetslösa som var registrerade vid en arbetsförmedling. Materialet insamlades under åren 1996-1997 inom ramen för ett projekt om långtidsarbetslöshet, vid sociologiska institutionen Umeå universitet.

Bolinder undersöker bl. a hur förväntningar om att få ett jobb styr sökaktiviteterna bland arbetslösa och hur sökaktiviteter påverkar chansen att få ett jobb.

Teorier från tidigare forskning

Utifrån perspektivet att arbetslöshet är en livshändelse som minskar stabiliteten i en persons tillvaro utformar han eller hon strategier för att motverka detta. I påfrestande situationer kan personen återfå balansen i tillvaron på två sätt, nämligen att uppnå primär eller sekunder kontroll. Med primär kontroll menas att individen försöker återfå balansen i tillvaron genom att förändra omgivningen efter hans önskemål. Med sekundär kontroll menas att individen försöker anpassa sig själv till den omgivning han befinner sig i. Se Rothbaum, Weisz & Snyder 1982. Med utgångspunkt i detta lyfter Bolinder fram två handlingsstrategier vid arbetslöshet.

Aktiveringsstrategin utgår från att den arbetslöse aktivt försöker ta sig ur situationen oavsett tid i arbetslöshet. Se t. ex. Halvorsen 1994: 284. Enligt detta synsätt är det bristen på arbete, inte bristen på arbetsmotivation som hindrar personen att hitta ett arbete. Enligt Fryer & Payne 1986 är individer snarare aktiva än passiva som ständigt försöker hävda sig och påverka händelser i omgivningen utifrån sin inre motivation. Yttre förhållanden kan istället hämma individen.

Anpassningsstrategin som utgår från att den arbetslöse anpassar sig till den nya situationen. Det finns ett samband mellan tid i arbetslöshet och passivitet, dvs en individs sökaktiviteter minskar ju längre tid han eller hon går utan arbete. Arbetslöshetsperioden kan delas in i olika faser eftersom individens upplevelse ar situationen successivt förändras och även då arbetsmotivationen. Se Harrison
1976:339 och Hayes & Nutman 1981: 9-19.

Blir personen arbetslös hamnar han eller hon i ett chocktillstånd. Efter en tid får han eller hon perspektiv på det inträffade och en övergång sker till en mer optimistisk fas. Personen har förväntningar om att hitta ett arbete och söker aktivt. Om alla sökinsatser inte bär frukt och tiden utan arbete sträcks ut, börjar han/hon att misströsta. Det leder över till en fas av pessimism. Ångest och stress blir nu allt vanligare och personen lider av att vara arbetslös. Om inget inträffar i positiv väg övergår den arbetslöse till en fas av fatalism eller ödestro som det heter på ett lättare språk. Känslor av maktlöshet, hjälplöshet och att inte ha kontroll över situationen är då vanliga sinnestillstånd. För att skydda sig mot denna påfrestning kan individen successivt anpassa sig till tillståndet av arbetslöshet.

Aktiveringsstrategier förekommer bland dem som har lediga arbeten att konkurrera om och anpassningsstrategier förekommer bland personer som inte har jobb att konkurrera om. Personen väljer strategi (och sökaktivitet) utifrån hur han/hon upplever möjligheterna att få ett jobb.

Ett axplock av vad Bolinder kommer fram till i sin doktorsavhandling

  • Arbetslösas förväntningar och beteenden formas av den situation de befinner sig i och hur den lokala arbetsmarknaden ser ut.
  • Personer som upplever arbetslösheten mest betungande söker mer aktivt efter jobb.
  • Hur mycket eller hur lite en person söker jobb tycks inte påverka chanserna att få ett arbete.
  • Hur länge en person varit arbetslös påverkar inte sökaktiviteterna. Långtidsarbetslösa söker inte arbete i mindre omfattning än korttidsarbetslösa.
  • Arbetslöshetsersättningens storlek påverkar inte sökintensiteten.
  • Förväntningarna om att hitta ett ledigt jobb styr hur mycket eller hur lite en person söker efter jobb. Hög arbetslöshet och med ett lågt arbetsutbud påverkar sökintensiteten hos individerna. Om en person tror att ytterligare ansträngningar inte lönar sig påverkar det honom/henne. Personer som däremot förväntar sig att hitta ett arbete söker mer aktivt än de som inte gör det. Vetskapen om att arbetsgivarna har ett stort antal sökande att välja mellan och att de har egna urvalsmetoder påverkar förväntningarna.
  • Det är alltså inte arbetsmotivationen i sig som styr hur mycket eller hur lite en person söker arbete.

Avhandlingens slutdiskussion - Arbetslöshet ett marknadsanknutet problem

Det faktum att det finns för få lediga arbeten i förhållande till antalet arbetssökanden har fått stå tillbaka för ett starkt fokus på arbetslösas anspråk och deras sökbeteenden. Avhandlingens empiriska resultat visar att anledningen till arbetslöshet snarare står att finna i låg efterfrågan på arbetskraft än en låg arbetsmotivation hos individerna själva. Den allmänna debatten borde därför präglas av ovanstående och hur man ska kunna förbättra situationen för arbetslösa. Undersökningen visar att vare sig arbetssökandes förväntningar om ett nytt arbete, deras anspråksnivåer eller deras sökaktiviteter påverkas av arbetslöshetsersättningens storlek. En sänkning av arbetslöshetskassan skulle därför enbart försämra arbetslösas psykiska hälsotillstånd.

Att bli arbetslös innebär att samtidigt förlora en del av kontrollen över sitt liv och inte då bara i ekonomiskt hänseende och därmed försämras även den psykiska hälsan. Därför strävar arbetslösa att återfå en del av kontrollen av sitt liv. Statens insatser bör då inriktas på att de arbetslösa kan bibehålla eller återfå en del av kontrollen över sin tillvaro, t. ex. genom vidareutbildning eller omskolning. Staten bör även satsa resurser på att bemöta arbetslösas upplevelser av situationen.

Staten kan också underlätta för arbetslösa genom att motverka förekomsten av fördomar mot arbetslösa bland arbetsgivare. Avhandlingen visar att det finns utsatta grupper och deras jobbchanser kan förbättras om fördomarna förändras. Gruppen långtidsarbetslösa är minst lika anställningsbara som de korttidsarbetslösa efter som deras arbetsmotivation är hör och de söker aktivt efter arbete. Det är viktigt att lyfta fram långtidsarbetslösa i debatten eftersom redan en period på sex månader utan arbete löper risk att anses som mindre anställningsbara av arbetsgivarna. Det bör också påpekas att vid perioder av hög arbetslöshet är en arbetslöshetsperiod på sex månader inte särskilt lång.

Att göra eller inte göra - om arbetslösas fritidsaktiviteter och tidsstruktur

Lever arbetslösa ett aktivt eller passivt liv?

En avhandling av Charlotta Samuelsson, Stockholms Universitet 2002

Ett arbete bidrar inte enbart till en persons försörjning, utan även till att skapa en rytm i vardagen, som ger struktur och i bästa fall även en viss mening i livet. Förlorar personen sitt arbete kan all ledig tid till slut bli en börda. Många arbetslösa får därför svårt att aktivera sig på dagarna och upplever att tillvaron förlorat sin mening. Vissa kan inte motivera sig till att ens sköta hushållsarbetet på ett behövligt vis. Andra arbetslösa talar istället om hur de tvingar sig själva att sköta hushållsarbetet, att ägna sig åt någon form av fritidsaktivitet för att undvika bli försoffad framför TV:n. En minoritet av har emellertid inga problem att sysselsätta sig. De upplever arbetslösheten som positiv och kan då ägna sig åt sådant de tidigare inte haft tid med eller starta upp något nytt: att studera eller byta yrkeskarriär.

Flera studier tyder på att det är de arbetslösa som på ett eller annat sätt upprätthåller ett aktivt liv som har de bästa förutsättningarna att på ett bra sätt hantera sin situation.

En klassiskt teori om arbetslösa - deprivationsteorin om arbetslöshetens psykogiska effekter - Marie Jahoda, 1982.

Förutom lönearbetets uppenbara funktion; lönen finns det viktiga latenta funktioner (upplevelsekategorier) förknippade. Dessa utgörs av tidsstruktur, sociala kontakter, kollektiva mål, social status och identitet samt regelbunden aktivitet. Om en arbetslös person misslyckas med att ersätta arbetets latenta funktioner kommer hans eller hennes psykiska välbefinnande att försämras. Utan ett arbete är det är mycket svårt att strukturera sin tid och skapa mening i tillvaron. Vidare anser Jahoda att lönearbetet tillgodoser upplevelsekategorierna oavsett om arbetet upplevs tillfredsställande eller ej. Beroende på arbetets karaktär kan emellertid kvaliteten av dessa kategorier variera och därmed även det psykiska välbefinnandet bland förvärvsarbetande. Lönearbete är att föredra framför arbetslöshet eftersom det är svårt att få samtliga funktioner tillgodosedda utan ett arbete.

Kritik har framförts från flera håll mot Jahodas teori och framför allt då från Fryer och Payne (1984 resp 1986). Enligt dem är människor aktiva, bemästrande och tolkande agenter. Människor är aktiva snarare än passiva. De har förmåga att hantera olika situationer och att själva till exempel aktivera sig och skapa en strukturerad tillvaro. De är intitativrika, strävar efter att påverka och kontrollera händelser och att planera för framtiden. Jahoda antas uppfatta människan som relativt passiv, som ett offer för yttre omständigheter.

Att arbetslöshet kan medföra ett försämrat psykiskt välbefinnande beror enligt Fryer dels på den osäkerhet som uppstår i och med att det blir svårare att förutsäga framtiden, dels på försämrade ekonomi. Jahodas teori tar inte hänsyn till framtiden och möjlighet till planering, anser han.

Nedanstående resultat är baserade på studier och analyser av en longitudinell studie av arbetslösa (LSA 1992-1993), 1991 år levnadsnivåundersökning (LNU) och AMS sökanderegister åren 1991-1994.

I analysen av hur aktiva arbetslösa är jämfört med förvärvsarbetande personer har följande följande aktiviteter använts som svarskategorier (hämtat från ovanstående undersökningar). Biobesök, teaterbesök, dansa, restaurangbesök, besöka släktingar, ha släktbesök, besöka vänner och bekanta, ha vänner på besök, trädgårdsskötsel, bokläsning, studiecirkel, musicera, sjunga i kör, fiska, jaga, bingo, hobbyverksamhet, motionera.

Enligt forskaren finns det inga tydliga tecken på att arbetslösa under åren 1992-1993 skulle ha passiviserats. En majoritet av dem hade snarare aktiva liv. Flertalet arbetslösa ägnade sig åt flera av ovan uppräknade aktiviteter och hade aktivt sökt arbete innan undersökningen gjordes. I genomsnitt ägnade man sig åt fyra aktiviteter. Som grupp räknad finns det därför inget som tyder på att arbetslösa hade en passiv fritid. De som hade fast anställning hade visserligen ett mer variationsrikt fritidsdeltagande än de långtidsarbetslösa, men skillnaden är ändå liten mellan grupperna.

En majoritet av de arbetslösa svarade dessutom att de inte har svårt att få tiden att gå om dagarna och att de kan sysselsätta sig med meningsfulla saker. En jämförelsevis stor andel av de långtidsarbetslösa har ofta svårt att sysselsätta sig med meningsfulla aktiviteter, vilket bland annat kan bero på att de har ett relativt lågt fritidsdeltagande och ägnar förhållandevis lite tid till att söka jobb.

Ur avhandlingen: Att göra eller inte göra..... - Arbetslösas fritidsdeltagande, sökaktivitet, anställningsmöjligheter och tidsstruktur.
Charlotte Samuelsson, Sociologiska institutionen, Stockholms Universitet 2002.

 

Upplevelsen av att vara arbetslös

Upplevelsen av att förlora arbetet beror bland annat på vilken attityd man har till sitt arbete. Förlusten är svår för alla som drabbas, men det kan innebära svåra följder för människor som inte bara ser arbetet som ett sätt att trygga ekonomin. För många människor innebär en förlust av arbetet dels att meningen med livet får sig en allvarlig törn, identiteten blir osäker och att man till sist tappar fotfästet i tillvaron.

Arbetet innefattar flera psykologiska funktioner. Arbetet ger en tidsstruktur i form av ordning och innehåll åt dygnets vakna timmar. Människans identitet och självkänsla formas utifrån arbetet eftersom det representerar vem man är, vad man gör och även att människan upplever stolthet över sitt arbete. Arbetet ger människan en möjlighet att sträva efter gemensamma mål. Det kan innebära mål som sätts upp för den egna arbetsgruppen eller för företaget i stort. Inte minst innebär arbetet att människan kan planera och sätta upp målsättningar för familjen. På arbetsplatsen skapas också för människan viktiga sociala kontakter. Den här sociala gemenskapen ger människan ett betydelsefullt stöd.

En person som blir arbetslös förlorar stora delar av kontrollen över sin vardag. Han kan inte längre riktigt styra sitt liv, vare sig idag eller i framtiden, och detta skapar psykologisk stress hos honom. Dessa reaktioner påverkar i sin tur hälsa och välbefinnande. Reaktioner som oro ångest och nedstämdhet är vanliga för den arbetslöse (Levi & Pettersson 1999).

Oversen (1983) beskriver arbetslöshetens psykiska följdverkningar. En individ som förlorar sitt arbete blir känslomässigt instabil med ökad känslighet och irritabilitet som vanliga reaktioner. Individen får känslor av att vara överflödig, onyttig och ser inte meningen i tillvaron. Självförtroendet och självrespekten påverkas negativt och den allmänna trivseln minskar. Individen kan känna bitterhet men samtidigt känna personlig skuld inför det inträffade. Att inte ha ett arbete att gå till medför att individen känner sig isolerad från samhället och saknar samvaron med sina arbetskamrater. De negativa psykologiska följderna bidrar till att individen känner att den egna kontrollen över sin livssituation minskar avsevärt.

Ur C-uppsatsen Reaktioner på arbetslöshet och olika faktorers påverkan vid sökandet efter en ny sysselsättning av Lena Persson, Mitthögskolan, Östersund, Institutionen för samhällsvetenskap.

Delar av uppsatsens källhänvisning:

Levi, L & Pettersson, I-L. Stockholm 1999: Trygghetsstiftelsen. Att mista jobbet.

Oversen, E.E. Arbetslöshetens psykiska följdverkningar.Stockholm 1983: Raben & Sjögren.

Arbetets värde

Vi arbetar för brödfödan, men arbetet har också en social dimension. Det är naturligtvis ett hårt slag att förlora jobbet och behöva sänka sin levnadsstandard. Vi har ju i Sverige ett ekonomiskt trygghetsnät med socialbidrag som sista utpost men detta täcker bara delvis inkomstbortfallet. De allra flesta vill arbeta men det är inte självklart att den positiva bilden är relaterad till just det arbete som man faktiskt utför. För många är det inte arbetsinnehållet som är avgörande utan snarare det som jobbet medför i andra avseenden, till exempel umgänge med arbetskamrater, gemenskap, humor, småprat och liknande. Vi arbetar för att få bekräftelse av andra och att vara delaktiga i en social gemenskap.

Det är numera styrkt att arbetslöshet kan leda till allvarliga hälsoproblem i form av psykosomatiska besvär, sömnproblem, oro, ångest, nedstämdhet, apati och liknande. Arbetslöshet kan också minska det sociala umgänget, i många fall kan detta leda till isolering.

Förutom lönen som ger materiell grundtrygghet, behöver en person också känna självaktning och stolthet för att trivas med livet. Självaktning har att göra med hur vi tycker att vi värderas och bedöms av andra människor. När den materialla grundtryggheten hotas och när känslor av skam och förnedring får ta överhand blir livet svårt. Tillvaron för en arbetslös ser grundar sig i regel på detta vis.

Ekonomi-skam-modellen går ut på att ju allvarligare den ekonomiska påfrestningen är ju mer skamgjord eller tillplattad man blir som arbetslös desto allvarligare blir arbetslöshetens sociala och hälsomässiga konsekvenser. Undersökningar har gjorts både på grupper av ungdomsarbetslösa och långtidsarbetslösa enligt denna modell som utgångspunkt. Svaren har varit entydiga. Ohälsan är betydligt mer utbredd bland dem som utsatts för hög grad av ekonomiska påfrestningar och mer av omgivningens skamgörande attityder jämfört med dem som är mindre utsatta.

Intervjuer med många arbetslösa har visat att man erfarit bristande förståelse från andra inför den kris man hamnat i till följd av arbetslöshet. Nästan hälften av unga arbetslösa och drygt hälften av långtidsarbetslösa har erfarenhet av att andra betraktat dem som lata därför att de går utan arbete. En annan vanlig åsikt bland de som har jobb är att den arbetslöse saknar framåtanda.

En röst ur de långtidsarbetslösas skara - Anna, arbetslös i 5 år - vid intervjutillfället deltagare i ett ALU-projekt:

"De tycker att folk inte vill arbeta, att de inte vill ta vad som helst och att de får för mycket betalt. Jag var på fest för ett tag sedan där de hela kvällen diskuterade arbetslösheten och hur man skulle lösa den. Man orkar inte lyssna på sådant, jag klarar inte av det. Sådant är jobbigt. Det kanske var en klick som inte ville arbeta förut men idag ser det ju annorlunda ut. Det är samma om jag tittar på TV eller så; pratar de om arbetslöshet går jag hellre ut ur rummet och gör något annat eller byter kanal. Även om det inte direkt berör mig så tycker jag så."

Alla diskussioner och kommentarer om arbetslösa har gjort att Anna dragit ner på sitt sociala umgänge.

"Kanske för att det känns som om man måste försvara sig på något vis. Om jag sitter i en grupp och alla vet att jag är arbetslös känner jag mig så misslyckad. Ofta pratar de inte till mig utan det är allmänna diskussioner om arbetslösheten och de har alla möjliga förslag på hur man ska lösa den. Diskussionerna går vidare med "oj, vad det dyrt det har blivit" och "de har det lika bra som jag som jobbar". Då känns det ju, för det är ju de som jobbar som drar in pengarna".

Ur boken "Jobbigt", av Margareta Winberg, Sober Förlag, Malmö 1998.

Omgivningens skamgörande av arbetslösa

Intervjuundersökning av Skånes arbetslösa i ALU-åtgärder 1996

En anonym enkätundersökning riktades till 1.615 personer av totalt 6.980 där man bl.a skulle besvara frågor om ekonomisk påfrestning och omgivningens skamgörande av arbetslösa. 1.249 personer besvarade formuläret.

Frågor om skamgörande:

Har du känt att andra inte brytt sig om det du sagt eller det du gjort, därför att du är arbetslös?

Har du känt att andra betraktat dig som mindre kunnig därför att du går utan arbete?

Har du känt att andra betraktat dig som lat därför att du går utan arbete?

Har du varit med om att människor varit irriterade på dig därför att du går utan arbete?

Har du upplevt att andra hållit sig undan dig därför att du går utan arbete?

Har du sedan du blev arbetslös varit med om att andra talat nedsättande om de som är arbetslös?

Resultatet från undersökningen var följande:

Av deltagarna i undersökningen har 62 % varit med om att andra människor varit irriterade på dem därför att de är arbetslösa. Nästan tre av fyra har varit med om att andra människor talat nedsättande om de arbetslösa. Tre av tio har varit med om att andra hållit sig undan den därför att de är arbetslösa. Lite drygt hälften har erfarenhet av att andra betraktat dem som mindre kunniga och nästan sex av tio har erfarenhet av att bli betraktade som lata. Drygt fyra av tio har erfarenhet av att andra inte brytt sig om vad de sagt eller gjort.

Vid analys av undergrupper bland de som besvarat enkäten framkom att invandrare, och främst första generationens, har mest erfarenhet av omgivningens nedvärdering av arbetslösa. Minst erfarenhet har den äldsta åldersgruppen, 50 - 64 år.

Frågedel om ekonomiska påfrestningar ur samma undersökning

Tre av tio tvingas att pantsätta ägodelar för att klara av sina utgifter. Drygt två tredjedelar har av samma skäl tvingats låna pengar. Drygt var tredje har sålt ägodelar och nästan två av tre har ej kunnat betala räkningar i tid. Nästan 70 procent saknar kontantmarginal. Andelen är som väntat betydligt högre bland arbetslösa än bland den svenska befolkningen som helhet.

Ur boken "Arbetslöshet Ekonomi och Skam", Leif Roland Jönsson, Lund 2003.

Ungdomsarbetslöshet

Inledning

Den försvagade anknytningen på arbetsmarknaden har medfört oönskade effekter för välfärdsninvån bland ungdomar. En ökande andel ungdomar tvingas bo kvar hos föräldrarna. En ökande andel tvingas även söka socialbidrag. Allt färre ungdomar har möjligheter att skapa en självständig ekonomi. Detta kommer att innebära att fler ungdomar befinner sig i en mellanställning mellan barndomen och vuxenlivet, eftersom man bor kvar hos föräldrarna, fastnar i långtidsarbetslöshet, väntar med familjebildning. (SOU 1994:73, Joachim Vogel)

Det finns studier som visar att sjukskrivning och förtidspensionering ökar snabbare för ungdomar än för äldre. Även när det gäller psykisk ohälsa har ökningen varit större bland yngre människor än bland äldre. Vissa grupper av ungdomar är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. Det gäller framför allt unga med invandrarbakgrund och ungdomar med bristfällig utbildning.

En annan faktor som försenar etablering på arbetsmarknaden och som även förlänger studietiden på högskolor och universitet är följande: Högskolestuderande och ungdomar som funderar på högre utbildningar arbetar allt mer i okvalificerade arbeten som inte kräver några egentliga förkunskaper. I en lågkonjunkturer när det är brist på jobb kan arbetsgivare välja unga studerande på deltid framför lågutbildad arbetskraft. Risken är alltså att högskolestuderande ungdom konkurrerar ut sina kollegor med låg utbildning och ytterligare förvärrar läget för dem på arbetsmarknaden.

Ur Årsbok 2006 - Vägar till en öppnare arbetsmarknad - Arbetslivsinstitutet

I DN debatt (1998, november) för Vogel tillsammans med Grip resonemanget vidare: Samhället har övergett ungdomsgenerarionen när man till skillnad för äldre generationer dömr dem till långtidsarbetslöshet och ett liv på svältgränsen.

Stojanovic (2001) menar att det finns en dubbelmoral i det svenska systemet. Ungdomar förväntas arbeta eller utbilda sig, men upplever att de endast erbjuds förnedrande arbeten eller arbetsmarknadsåtgärder, med försämräd självkänsla som följd. Långa perioder i arbetslöshet samt i arbetsmarknadmarknadspolitiska åtgärder bidrar till en säkerhet som arbetssökande medan osäkerhet för en riktig anställning ökar.

I uppsatsens diskussionsdel lyfter författarna fram arbetsmarknadspolitiska åtgärders betydelse för personlig och social situation bland arbetslösa.

Författarna reagerar på hur individer i åtgärd benämns språkmässigt. Det talas om att "man är satt i, placerad i samt medel för åtgärd". (G K Ring, personlig kommunikation, 2004)

Dessa benämningar ger intrycket av passivitet framför aktivitet. Termerna medverkan, delaktighet samt engagerad i åtgärd är att föredra då dessa inbjuder till en mer aktiv roll för de arbetssökande. Begreppet åtgärd kan också diskuteras. Verbet åtgärda betyder att man rättar till något som är felaktigt. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd kan därför tolkas som att gruppen arbetslösa betrakatas som en problemgrupp.

Ur C-uppsatsen: Ung, arbetslös och sysselsatt i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Författare: Klara Forsén och Charlotte Svallin, Mitthögskolan, Institutionen för social arbete 2004.

Arbetslöshet - skam och ohälsa

Från en avhandling av Ulla Rantakeisu, Göteborgs Universitet 2002

Nedanstående är hämtat ur en akademisk avhandling som omfattade fyra studier av arbetslöshetens sociala och hälsomässiga yttringar. Två av dessa kommer att sammanfattas nedan.

Den ena studien hade som syfte att undersöka ungdomars erfarenheter av nedvärderande attityder för att de går utan arbete. Det andra syftet var att undersöka sambandet mellan skamgörande erfarenheter och psykisk ohälsa.

Undersökningen omfattade arbetslösa i åldern 16-25 år som i april 1994 var inskrivna som arbetslösa hos arbetsförmedlingarna i sex mindre Värmlandskommuner. Av de 1254 personer som ingick i undersökningen, svarade 502 på enkäten.

Sammanfattningsvis visade resultaten att det är relativt vanligt att arbetslösa ungdomar känner sig nedvärderade av sin omgivning. Långtidsarbetslösa ungdomar möter mer nedvärderande attityder än korttidsarbetslösa. Män har mer skamgörande erfarenheter än vad kvinnor har och detta beror sannolikt på traditionellt könsrollstänkande hos omgivningen.

Var tredje arbetslös upplever att hälsotillståndet försämrats sedan de blev arbetslösa. Hälsotillståndet är relaterat till skamgörande erfarenheter. En större andel bland dem som upplever negativa attityder hos personer i sin omgivning uppvisar psykiska besvär, försämrad hälsa, negativa förändringar i levnadsvanor, aktiviteter och sociala relationer än hos de som inte blir negativt bemötta.

Den andra studien:

I arbetsmarknadens utkant - om långtidsarbetslösa ungdomars förhållningssätt till sin situation

Vad vill ungdomar uppnå i den specifika livssituation som arbetslösheten utgör?

Undersökningen omfattade 50 långtidsarbetslösa i Sverige som även ingick i en jämförande undersökning omfattande personer från sex europeiska länder.

Fyra idealtyper

Traditionalister - vill ha försörjningen tryggad på den lokala arbetsmarknaden. Ungdomarna har en negativ attityd till myndigheternas uppmaningar om vidareutbildning och geografisk rörlighet. Familj och släkt är viktig i jakten på ett jobb och för att hålla ångan uppe.

Vinddrivna - mer ytlig och lönerelaterad attityd till arbete. Har låga förväntningar om att få ett jobb. Har en individualistisk hållning och håller problemen för sig själva och detta är ett sätt att överleva.

Sökare - förutom familjen är kamrater viktiga när man ser sig om på arbetsmarknaden eller funderar på studier och man har en hög flyttningsbenägenhet. Personerna söker meningsfulla arbeten som ska stämma in mot deras intressen.

Frifräsare - ser inte sig själv som arbetslösa även fast man är det formellt sett. Arbetslösheten ingår i en långsiktig planering där yrkesvisioner är knutna till egna intressen. Man vill uppnå självförverkligande i det framtida arbetet. Den egna individualiteten betonas där man vill göra något annat än vad omgivningen gör. Vuxensamhällets arbetsvärderingar upplevs som förlegade. Gruppen har en stark önskan att offentliga instanser som arbetsförmedling, skolor ska svara upp mot individuella önskemål.

Studien indikerar att "Frifräsares" hälsa avviker på ett positivt vis från övriga kategorier. Vidare kommer "Traditionaliser" och "Vinddrivna" kommer huvudsakligen från arbetarfamiljer medan "Frifräsare" och "Sökare" har medelklassbakgrund.

Sammanfattat från avhandlingen: Arbetslöshetens olika ansikten, Ulla Rantakeisu, Göteborgs Universitet 2002.

Unga arbetslösas ansikten

En doktorsavhandling av Verica Stojanovic, Lunds Universitet 2001, vars syfte var att belysa de unga arbetslösas värld. Stojanovic ville med sitt arbete förstå hur unga människor förhåller sig till arbetslösheten, deras arbetsmotivation och vilka handlingsalternativ de hade.

Avhandlingen baserades på en kvalitativ undersökning i två steg och med två metoder. 1. Intervjuundersökning - enkäter till 60 personer 1995 - 1996. 2. Dagböcker från 99 personer som erhölls från Nordiska Museet i Stockholm och SIFO, Nationalmuseet i Köpenhamn.

Urval: "Äldre arbetslösa" i åldrarna 20-29 år från Sverige och Danmark. Personerna var företrädesvis från Skåne i Sverige och Själland och Fyn i Danmark.

Jag kommer inte att återge undersökningsresultaten mer än att här nämna att forskaren kom fram till 15 olika sätt att hantera arbetslösheten bland ungdomar. Intresserade läsare kan istället vända sig till närmaste universitet eller på annat sätt försöka ta del av denna intressanta avhandling.

Några citat från Stojanovic:s inledning;

"Det står alltför lite om oss arbetslösa och hur vi känner oss rent personligen i tidningarna. Istället står bara att läsa hur fantastiskt bra allt ska bli nu när arbetslösheten äntligen går ner och högkonjunkturen är på väg, att jag tycker att skönsjungandet börjar låta en aning falskt. För själv ser jag inga ljuspunkter vid horisonten". Fredrika 23 år, dagboksförfattarinna.

"Vissa säger t ex att de arbetslösa har det alldeles för bra. Arbetslöshetsersättningen är för hög och (arbetsmarknads) utbildningen för generös. Människor har inga ´Incitament´ för att söka arbete. Andra talar om de arbetslösas egenskaper. Om de mångas motvilja att arbeta, om deras lust att utnyttja 'systemet' eller om deras personliga kännetecken och egenskaper som kan ha legat bakom utgallringen från arbetsmarknaden. Man talar också gärna - med lustblandad förtjusning - om allt vi inte vet om de arbetslösa. Om en dold värld (Palme-Stenberg, 1998, s 3).

Vetenskaplig diskussion som kopplas till nuläget för ungdomar på arbetsmarknaden

Arbetslösa ungdomar och deras identitetsutveckling och nya villkor som uppstår ska förstås utifrån de samhällsförändringar som sker. De mål och medel som samhället ställer upp via skola och arbetsliv tillgodoser inte längre ungdomars behov. Istället söker de äkta upplevelser och erfarenhet genom fokusering på det egna jaget och detta gäller alla ungdomar i samhället, oavsett klasstillhörighet. Forskarna kallar detta för subjektivering (Thomas Zie 1989, Mörch 1998).

Traditionellt levnadssätt med rådande normer och identiteter formar inte lika ofta individens liv som för några årtionden sedan. Ungdomar befinner sig på en kulturell marknad där det finns många möjligheter för dem att välja livsstilar. Sammanhängande yrkeskarriärer som gav en permanent identitet är för många inte längre tillgängliga. Det är inte längre självklart att överta föräldrarnas yrken och identiteter eftersom deras livserfarenheter skiljer sig så mycket från ungdomars. Dessutom har vuxnas arbetsliv blivit alltmer dolt för ungdomen och man ser inte längre sina föräldrar i närheten av hemmet.

Det nya i det moderna samhället är att ungdomar inte längre ställer sig frågan "Vem är jag. Det handlar inte längre om identitetskriser utan en kamp inom själva ungdomslivet där det viktiga är hur man ska bli aktörer eller subjekt i sina egna liv. Den viktigaste frågan är nu snarare "Hur ska jag göra för att fungera"? (Mörch 1998). I dagens samhälle finns det okunnighet om hur man ska gå vidare och kan därför medföra en stark rastlöshet hos individer som vare sig kan rymma eller anpassa sig (Bauman 1995).

Dagens unga människor konstruerar sina egna livsspår. De måste skapa sin egen kompetens och kvalifikationer för sitt eget sociala framträdande. De måste skapa sitt eget jag. Ungdomar ska utveckla en personlig stil som bygger på deras självuppfattning, kunskap och möjligheter att handla. Man går inte längre i föräldrarnas fotspår. Ungdomslivet är som ett projekt där både mål och medel är osäkra, eftersom traditioner inte längre styr. En fast identitet kan bli ett hinder i deras egna utveckling och förändring. "Individens många valmöjligheter i dag tvingar honom att fundera över sig själv. Han måste hela tiden finna svar på frågor som ' Vad vill jag? ' och ' Vill jag verkligen? ' ... Livet förvandlas till ett varuhus där vi strövar mellan avdelningarna och väljer de bästa varorna" Viktigast av allt är att ungdomar inte behöver hitta en enda fixerad identitet. En fixerad identitet kan istället innebära hinder både för utvecklingen och förändringen av personen ifråga.

Alla ungdomar lyckas inte svara upp mot det moderna samhällets utmaningar och kan istället ställa upp för egoistiska mål. Särskilt individer som känner sig marginaliserade och som har svårt för att passa in i olika läger, kan genom sitt handlande utåt sett skapa en ny bild av sig själva. Samhället kan då mer eller mindre stämpla dem som personer med bristande utveckling. Många arbetslösa ungdomar (med låg utbildning, arbetarklassbakgrund, invandrare) har mer eller mindre hamnat i en labyrint och kan inte hitta den röda tråd som ska ta dem därur. De har fastnat i vanmakt, kan man säga.

Här finns en paradox

Ungdomlighet och ungdomskultur är en del av moderniteten. Samhället hyllar ungdomlighet samtidigt som det åsidosätter ungdomen.

"De utgör idag på många sätt en svag grupp och utsatt grupp. Det finns en grupp bland dem som befinner sig i karantän; de är arbetslösa. De släpps inte in på arbetsmarknaden vilket medför att de blir maktlösa i flera avseenden. De har ingen egen inkomst förvärvad genom arbete. De kan inte flytta hemifrån. De kan inte konsumera "ungdomliga ting" som andra ungdomar i deras ålder kan köpa. De väntar med att bilda familj osv. Många ungdomar har blivit osäkra och sårbara. Deras försök att hitta sin plats och roll i samhället och utveckla sin egen självförståelse, försvåras av att de har svårt att känna igen sin duglighet, sin status och sina möjligheter."

Vår tids tabu

I samhällets ögon har man misslyckats om man blivit arbetslös och detta har betydelse för individens identitet och subjektivering. För många ungdomar kan följden därför bli skam och skuld. Skam är en social moralisk känsla enligt filosofen Lehtinen (1998) som leder till den molande inre monologen ' Jag duger inte! ' Skam kan påverka identiteten och självbilden. Att känna skam är att vara utsatt för omgivningens kritiska granskning och kan därför leda till ohälsa. Att misslyckas kan leda till stigmatisering, ett bestående och belastande tillstånd hos den arbetslöse. Detta alltså i samspel med friska ögon från andra i omgivningen.

"Arbetslöshet kan enligt samhällets syn på den arbetslöse (t.ex påståendet om bristande arbetsvilja) definieras som fläckar på den personliga karaktären. Arbetslösa invandrarungdomar har förutom dessa fläckar, även ett tribalt stigma. Applicerat på invandrare i Sverige och Danmark, kan man säga att språket , utseendet och beteendemönstret (stilen) fungerar som stigmasymboler".

Avslutning

Många unga får idag nöja sig med att enbart vara åskådare på arbetsmarknaden. När de väl väl får ett jobb är det oftast tidsbegränsat och av kortare natur och anställningstryggheten är ofta otrygg. Sist in och först ut gäller för dem. Många ungdomar växlar mellan arbetslöshet och olika jobb på ungdomsmarknaden under hela ungdomstiden. Man hamnar på en marginaliserad arbetsmarknad som dessutom kan vara till hinder för dem när det är dags att försöka komma in på den primära marknaden. Är man ung och arbetslös blir man ofta lämnad åt sig själv till skillnad från vuxna med jobb som ingår i ett ekonomiskt och socialt sammanhang.

Som tidigare nämnts är situationen ännu mer bekymmersam för invandrarungdom och särskilt då andragenerationens som kan karaktäriseras av att ingå i en dubbel marginalisering. De befinner sig i marginalen mellan två kulturer och samtidigt har de två kulturella identiteter.

Vad innebär det då för ungdomar att ständigt misslyckas på arbetsmarknaden?

En klar risk är att arbetslösa ungdomar övertar omgivningens bild, som oftast är negativ och gör den till sin egen. Detta i sin tur kan leda till att de blir mer osäkra, introverta och känna sig diskvalificerade (tro att de inte kan klara av ett jobb) som sedan leder till passivitet.


 
Tillbaka