Tillbaka
 

Hur ska man berätta för sina barn om arbetslösheten?

Många tycker säkert att det är svårt att berätta för sina barn när negativa och genomgripande händelser inträffar. Att bli arbetslös är en verkligt svår förändring för den drabbade och för hans närmaste omgivning och barnen känner tämligen snart på sig att något inte står rätt till. Det går liksom inte att sopa problemet under mattan och tro att allting ska verka som vanligt. Därför är det viktigt att på ett bra sätt berätta för sina barn om den uppkomna situationen och hur familjen tillsammans kan tackla den. Nedan följer axplock ur en mycket läsvärd bok som tar upp problematiken.

Det mest påtagliga för barnen är nog att ekonomin försämras. Till exempel kan de få höra att pengarna inte räcker till så många julklappar som vanligt, inte till lika mycket kläder som tidigare, inte lika hög månadspeng som tidigare. Barn vill därför känna sig förberedda och kunna hantera sin egen ekonomi för att undvika att hamna i bråk om pengar till saker de vill ha.

Att inte berätta för sina barn om arbetslösheten och tro att man ska skydda dem för obehag kan få motsatt effekt, nämligen skapa oro och funderingar. Barn kan bli förtvivlade över att föräldrar inte berättar om sin arbetslöshet och känna det som en brist på visat förtroende. Det kan kännas för barnet som att föräldrarna nedvärderar dess förmåga att förstå och ta ansvar. Om barn däremot hör föräldrarna bråka eller får tillsägelser i tid och otid och inte förstår anledningen till det hela, kan de få skuldkänslor. Barnet kan då tro att han eller hon har gjort saker som föräldrarna bråkar om.

Vad ska man som föräldrar prata om?

Jo om arbetslösheten och stressen som är förknippad med den. Hur blev jag arbetslös? Hur känner jag det? Vad vet jag om framtiden? Var så konkret och tydlig som det bara går? Barn behöver se att föräldrarna förstår vad som händer och att de kan hantera situationen. Om barn inte har tillräcklig kunskap om arbetslösheten kan de själva tänka ut något som är mycket värre, som t.ex att de måste lämna både sängen och sina leksaker vid en flytt från bostaden. Ja de kan till och med tro att pengarna inte ens kommer att räcka till mat för dagen. Under samtalen kan man ta reda på hur barnen uppfattar situationen och vad de tror ska hända.

När ska vi prata?

Hur är det egentligen, ska man vänta ett tag till det har ordnat sig med nytt jobb? Ska man avvakta eventuell uppsägningstid?

Det är dags att prata med sina barn när situationen börjar kännas jobbig och när du som förälder känner mer och mer stress och press och kanske är både arg och orolig.

Hur ska vi prata?

Låt det bli ett samtal och inte en enkelriktad information. Ge därför barnen en chans att ställa frågor och ta er tid att fundera tillsammans. Syftet med samtalet är att skapa kontakt. Lyssna till vad barnen säger om situationen och rikta din nyfikenhet på deras tankar. "Jag är intresserad av hur du tänker/känner det...." Ge barnen er odelade uppmärksamhet och ni får absolut inte känna tidspress. Allt kan inte tas upp på en gång. Prata igen, när barnen hunnit tänka över saken och har nya frågor.

Stressreaktioner i samband med arbetslösheten

Att bli arbetslös medför för de allra flesta att man går in i ett kroniskt tillstånd av stress som tar sig olika uttryck och i olika intensitet beroende på vem man är som person. Detta kan tyckas paradoxalt. Jag menar för en utomstående som inte har en aning om hur en arbetslös känner sig, så kanske han tycker det är lite underligt om en person utan arbete känner sig stressad.

Det är viktigt för den som går utan arbete att vara medveten om den stress man går i och vilka uttryck den kan ta sig. Hur yttrar sig då stressen?

"Ilska är den stressreaktion som ofta kommer först och kan dyka upp i alla situationer. Ilskan kan ta sig både yttre och inre uttryck. Familjen hemma undgår knappast den ilska och irritation som man bär på".

"Barn beskrev för oss hur de upplevt att föräldrar blev arga när de förlorat arbetet. Föräldrarna kunde bli arga för småsaker, irriterade på ingenting och säga nej utan resonemang. Vi får en bild av att föräldern blev lynnig och godtycklig i sin gränssättning. En arbetslös förälder som reagerar så, skapar lätt konflikter omkring sig, berättar barnen".

"Oro och rastlöshet var påfallande hos en del föräldrar vi träffade. De beskrev hur svårt det var att sitta stilla. De måste ständigt vara i rörelse och kunde inte slå sig till ro".

Den mest märkbara reaktionen var ändå humörsvängningarna hos den arbetslöse föräldern. "Man kan stiga upp på morgonen och känna att nu, nu har jag kommit igenom den här påfrestningen, nu känner jag mig mer stabil. Och så behövs det bara någon oförarglig kommentar från någon i familjen, så är man i gungning igen och blir arg, ledsen eller irriterad".

"Arbetslösheten har ett dubbelt ansikte"

Barn kan uppleva att arbetslösa föräldrar får mer tid över för dem. Till skillnad från när föräldern eller föräldrarna jobbade hela dagarna så fanns de nu till hands både när barnen går till skolan på morgonen eller kommer hem på eftermiddagen. De hjälpte till med läxläsning, med att spela spel och framför allt var de inte trötta.

En flicka beskrev hur hennes pappa uppskattat arbetslösheten för att han slapp ifrån en jobbig chef.

Några föräldrar bekräftade också barnens tankar och menade att det fanns fördelar med arbetslösheten. Efter att ha lämnat ett stressigt och krävande arbete kunde de istället bygga upp ett känslomässigt överskott. Synen på vad som är viktigt i livet kunde också tona fram. Fördelen för barnen blir att de får se att en i och för sig dramatisk händelse i livet som arbetslösheten går att hantera och även ingå i en känsla av sammanhang.

Hantera sin stress gentemot barnen

Hur gör man då för att undvika att barnen ska bli negativt påverkade av stressen?

Det gäller att behärska och leda bort sin ilska och dölja sin oro och rastlöshet genom exempelvis fysisk aktivitet eller annan avkoppling. Dels mår man då själv bättre och dels får man en bättre kontakt med sina barn. Även om jag som förälder är ledsen när barnen kommer hem från skolan så gäller det att försöka visa uppskattning vid mötet.

Du kan lugnt räkna med att barnens ögon följer dig och hur du hanterar förändringen. Därför är det viktigt att göra som du lär så att säga. Hur bra eller dålig du är som förälder så har barnen dig som en form av förebild. Du gör intryck hela tiden och då är det hela tiden fråga om vilken bild av dig barnen ska få. Här följer några exempel den bild du ger till barnen. Förmedlar du optimism? Visar du respekt för andra och för din maka/sambo? Visar du tilltro till livet här och nu och i framtiden? Visar du att familjen ska möta förändringen som en grupp? Visar du empati och vänlighet. Tar du ansvar över familjemedlemmarnas psykiska hälsa. Du kan själv göra upp en lista av exempel som passar dig bäst.

Försök att hitta de glädjeämnen som finns och fira det som är lämpligt. Tristessen bryts för en stund och barnen får ökad livsglädje. Försök att odla familjens fritidsintressen så långt det nu går och detta minskar då risken för isolering och passivitet. Vardagsrutiner i familjen, förskolan och skolan hjälper barnen att utveckla en känsla av att tillvaron är begriplig och hanterbar.

Ur böckerna:

Arbetslös - Berätta för barnen, Elisabet Näsman och Christina von Gerber, utgiven av ITUF, Linköpings Universitet, 1998.

The unemployment survival guide, Jim Stringham m fl, Layton Utah 2004


Funderar du på att använda material från denna sida för kommersiellt bruk eller i undervisningssyfte? Kontakta mig innan på:

klas.hagglund@comhem.se

 
Tillbaka