Tillbaka
 

Åldersdiskriminering – ett samhällsekonomiskt problem

I Sverige är arbetsgivare riktigt dåliga på att tillvarata äldres kompetens och arbetslivserfarenhet när man nyanställer. Flera rapporter pekar på att chefer och rekryterare har en idealiserad bild av vilka personer man önskar anställa. Helst ska du vara mellan 25 och 30 år, högutbildad och med 10-15 års yrkeserfarenhet. Allvarligt skämtat är läget besvärligt, för redan vid 30+, enligt en färsk undersökning, börjar arbetsgivare dra öronen åt sig i urvalsprocessen.

Det finns ett antal myter som ökar problemen för äldre jobbsökare att göra comeback. Man anses till exempel vara mindre flexibel, inte vara lättlärd, ha svårigheter att ta okvalificerade jobb, ha svårigheter att gå in i arbetsgrupper där medelåldern är låg, ha svårigheter att klara av en yngre chef. Det finns säkert äldre som detta stämmer in på, men jag är övertygad om att motsatsen skulle bevisas om fler äldre skulle få ärliga chanser till en anställning.

Vi har ett samhällsekonomiskt problem när näringsliv och politiker hävdar att matchningen av jobbsökare med rätt utbildning till lediga jobb inte fungerar. Företag undviker att göra satsningar på nya produkter eftersom man vet att det inte går att hitta kompetent personal. Paradoxalt nog sitter många högutbildade äldre personer på bänken och väntar på sin chans till ett jobb som de är utbildade för och har mångårig erfarenhet av, men som arbetsgivare nobbar och diskriminerar bort.

Sverige har vi sedan några år en diskrimineringslag för att råda bot på bland annat företagens beslut att särbehandla äldre arbetssökande. Jag anser att att lagen har dålig genomslagskraft ute bland företagen och man anställer gärna yngre trots att det finns äldre sökande med bättre kompetens. Och man är beredd att ta böter vid en anmälan för det är billigare än att riskera göra en felrekrytering. Man inser definitivt inte vikten av att ha både äldre och yngre i arbetsgrupperna. Chefer inser inte vilken tillgång seniora medarbetare skulle vara för de yngre i organisationen. Eller så får de inte tillåtelse från bolagsledningen ifråga eftersom pengar styr och att äldre arbetskraft tycks vara en riskfaktor. Det värsta är att även offentliga arbetsgivare gärna anställer yngre personer framför äldre. Gäller det personer med spetskompetens är läget ett annat och det gäller ju även för privata arbetsgivare.

Hur ska ansvariga tjänstemän och politiker agera för att råda bot på åldersdiskrimineringen?

Ska man instifta strängare lagar? Höja bötesbeloppen? Tveksamt om det skulle få någon större verkan faktiskt. Sedan är företag och myndigheter bra på att mörka sakskälen till varför man väljer yngre sökanden i urvalsprocessen. En typisk floskel är ”han eller hon passar bättre in i vår kandidatprofil”. Man erkänner mycket sällan rakt ut att man valt ut yngre personer.

Vad kan då göras när situationen synes vara närmast cementerad? Jag tror att ansvariga måste jobba målmedvetet och satsa kraft och tid på att påverka. Politiker och tjänstemän ska vara lika bra på att jobba för äldre arbetskrafts läge som man jobbar för män och kvinnors lika värde i organisationer, som man jobbar för olika etniciteters värde. Det borde vara lika angeläget särskilt om utvecklingen fortsätter eller ökar och att fler och fler äldre inte får plats på arbetsmarknaden.

Utbildningsväsendet

borde bli bättre på att utbilda studenter i den stora nyttan av att ha åldersmässig mångfald i arbetsgrupper ute bland företag. Till exempel kan erfarenhetsöverföring bli bättre och beslutsfattande bli mer övervägt och allsidigt genomtänkt. I ledarskapsutbildningar, i personalvetarutbildningar, i ekonomutbildningar, i civilingenjörsutbildningar, i gymnasieutbildningar och faktiskt också i politikerskolor borde det vara ett obligatoriskt inslag i kurser att inte diskriminera bort äldre arbetskraft när man ska utforma en organisation. Media Kan bli bättre på att rapportera om problemet och nyansera bilden så tillvida att man inte bara anger att diskriminering pågår och relatera uppgifter på hur många äldre personer som går utan jobb i Sverige. Media borde mer allsidigt belysa vad företag har att vinna på att ha åldersmässig mångfald i sina organisationer.

Media

borde bli bättre på att belysa vilket samhällsekonomiskt slöseri som pågår i AB Sverige när man låter så många äldre arbetssökande, ofta välutbildade, sitta på bänken och inte få en chans till inhopp.

Bolagsstyrelser

borde installera väggspeglar och zooma in hur åldersfördelningen vid sammanträdesbordet i styrelserummet ser ut. Jag menar, där är sannolikt genomsnittsåldern betydligt högre än vad den är ute i företaget och i personalgrupperna.

HR-avdelningar

Hr-folk borde om några förstå att mångfald stärker arbetsgrupperna och därmed också organisationen i sig. I deras utbildning ingår kurser, moment om jämställdhet, arbetsrätt, och säkert ingår även diskrimineringslagen som en del av teoriutbildningen. Därför bör HR-avdelning ha ständigt återkommande sammankomster med chefer, fackliga företrädare, styrelsemedlemmar där man har coachning, föreläsningar och workshops om åldersjämlikhet i organisationen. HR-experter kan också vara med på branschkonferenser, chefsutbildningar etc. för att öka kunskapen om den nytta som finns med att anställa även äldre resurspersoner till företagen.

Fackliga organisationer

Kan bli mycket bättre på att jobba för sina äldre medlemmar, helt klart. Jag känner inte till att man genomfört några större kampanjer i denna väg. Det borde vara en självklarhet att jobba aktivt i en sådan viktig fråga och skulle säkerligen se bra ut i årsberättelsen. Äldre jobbsökare själva Ska självklart dra sitt strå till stacken och på ett bra sätt lyfta fram sitt värde när man söker jobb och även vara beredd på att bredda sitt sökområde, både vad det gäller geografiskt och yrkesområdes/-branschmässigt. Viktigt är också att försöka påverka sina fackliga organisationer så att dom lägger ner själ i arbetet. Egen artikel/red

 

 

 
Tillbaka